Henrik Berggren live 24/5 2017

 
Framför denna varg stod jag och vänta i fem timmar. Fick frågan om man behövde köa så länge. Nä, men ha bra plats hade man troligen behövt köa två timmar. Var det värt väntan? JA! Mer komplett spelning har jag aldrig skådat. Stort tack Henrik och alla dina medmusiker.
 
 
Så hur vill jag summera denna konsert? Som att den var lika skör som stark. Det var starkt av Henrik att göra så mycket extramatrial till genomföra en hel konsert. Å i mitten av spelningen så klev han av, mitt i Run Andy Run, och hans musiker komplettera det hela i ett medley som fick en sväva iväg. Så snyggt! Så kul att se Teodor Jensen gunga brevid Henrik som tillbaka till 08.08.08 (Som blev Broder Daniels sista spelning.) Och öppningen av gårdagens konsert sa Henrik "Välkommen hem mina barn" och det bara landa i mig att denna spelning ska bära mig. Inte bara då.
 
 
Utan för alltid kommer den vara något extra att ha inuti. Jag älska också se det tighta samspelet mellan Teo och Joel Alme. Att Henrik valt ha de med på sin turné förstår jag till fullo. Ja, jag kan inte finna tillräckligt med ord. Jag ser på bilderna, jag ser på mina videofilmer, jag läser i media om konserten, var jag verkligen där? Där i åttatusen publikhavet och såg Henriks spekning? Ja det var jag. Och jag skrek, sjöng, grät, skaka till vara fullständigt komplett. Och möta Henriks blick och sjunga tillsammans i sekunder, det var sjukt mäktigt! Flertalet gånger upprepa han att han var glad att se oss. Sa Tack. Men mest sjöng han. Dessa låtar kom med igår;
 
Hold On To Your Dreams
When We Were Winning
You Wore the Crown; I Played the Clown
Happy People Never Fantasize
Run, Andy, Run
To My Brother, Johnny
Thirst For Life
Wild Child
Whirlwind
Shoreline 
No Time For Us
I'll Be Gone
Work
 
Jag bara så älskar Wildchild! Den texten tilltalar mig på ett igenkännande sätt mitt i prick I'm a wild child, I fell in love with the wild fire, To live fast and to die young, To break away, halleluja!, Wham bam boom, run right through ya, I took the only way out I knew, I got doped up and away I flew, I hit the streets and I hit the juice, I rock 'n' rolled and let all hell break loose, I didn't care if I choked and died, At least I would know I had felt alive, Oh woah oh oh, I'm a wild child....Och när Henrik sjunger Whirlwind efter Wildchild så brister det i eufori inuti mig. Det är som att se hela mitt liv framför. Vad jag bär med mig och hur stark jag gått vidare av det och sen vart det Shoreline allsång. Följt av tårar No Time For Us. Åh, då kom jag och tänka på alla de som borde varit där igår. Men har lämnat jordelivet och säkert var ni med. För det låg i luften. Att alla var där. Den kompletta fanskaran till tivolibesökare som bara hamna där med sin sockervadd.
 
Foto: Tom Jerry Boman
 
Timmarna innan valde jag studera fansen. Se fler och fler strömma till. Jag åt och drack. Jag lyssna på musik, jag blev intervjuad och jag teckna i mitt ritblock. Det var soligt. Det var en sådan fin dag igår. Jag blev intrvjuad av Svt Edit. Det ska bli kul att se om något av de kommer med senare. O kameror fota mig (och andra) titt som tätt. En kamera filma min väska. Länge. Det var en märklig upplevelse fast roligt. Säkert ett kap att ha med orginal merch från Foreverturnén med BD från 1998. För mig är det det. Den väskan är så viktig. Och nu minnas den med gårdagens spelning är ofattbart komplett. Tack! Tack själv Henrik. Du förblir en legend och en viktig sådan.
 

det är så jag säger det

 
 
med en ihopklippt bild...
 
 

Det är nog detta som kallas fanart? =) Jag och Håkan Hellström på samma plats fast olika tid. Och det är inte långt kvar nu till "Rullande Åska" och hans spelning på Stockholm Stadium. Oh, som jag längtar!

Henrik Berggren Signering på Bengans

 
Vad hände idag? Jo jag satte mig på Drottninggatan med min vän Casper och vänta i fem timmar utanför Bengans skivbutik. För att få chansen att möta Henrik Berggren för första gången i mitt liv. Det var roligt att vara tilbaka. Trodde sista gången var fyra år sedan. Sista gången att köa för att få se en idol. Men idag var det dags igen. Jag var nummer tre i kön och vad hände sen då jag möte Henrik?
 
 
 
Jag log mest. Han fråga efter mitt namn och skrev det på skivan. Jag fick fram ett TACK och han log. Jag skaka och tog ett foto. Ett oväntat foto därav minen på Henrik. Hahaha. Och sen fick jag fram en hel mening "Verkligen Tack. Tack för allt Henrik." och vips så skildes vi åt. Ja, det kan ha tagit max två minuter.  Men helt klart väntan! =) Oj, jag har inte landat än. Ser på bilden Jerry tog på oss. Men det går bara inte in. Så overkligt. Så mäktigt att se personen bakom rösten och stillbilderna som följt mig i arton år. Jag kan tydligen, som trettioplusåring, fortfarande bli starstruckt. Det trodde jag aldrig! Hahaha! Det känns fantastiskt. Det är så många känslor som jag inte ens försöker hitta ord att beskriva. Det tar bara tid att landa i allt.
 
 
 
Jag älskar hans nya skiva Wolfsheart Den är så komplett bra.  Den beskriver så mycket. Den fyller i så många undringar. I mitt liv. I hans liv. I alla fans liv. Eller som han kallar oss "Mina barn" det är fansen. Hur gamla vi än blir. Och jag är så glad att skivan kommer just nu. Våren 2017. Följt av en turné och jag tror jag ska gå på Grönan. Får se om jag orkar köa då också. Det känns så värt att göra det för Henrik. Och när folk undra vad vi köa till? Svara vi "Vi sitter här och sörjer våran egen halvdöd" och skratta. För det var så Henrik sa i en intervju men utan den kunskapen så förstår jag folk minsann undra. Sen sa vi att vi vänta på Henrik och peka på affishen. Hahaha! så minnesvärd dag. Så overklig. Skakar än.