Melody Club live @ SRBF

 
Så kom dagen då *SRBF sparka igång. Och Melody Club lira live på lördagskvällen och gjorde en ofattbart bra spelning! Det här är en recension på spelningen och festivalen i sig.
 
 *SRBF Sollentuna Rock & Blues Festival
 
Melody Club live 24 Augusti 2013
 
Stoffe posar snyggt vid deras logga.

Konserten som helhet var fantastisk. Som inbitet fan känner jag till vid det här laget vad som komma skall. Och ändå lyckas de förvåna en. Det är då jag  vet att det är inte bara en MC spelning i stora hela. Den är också unik i sig. Bandet klev på tre minuter efter avsatt tid och drog igång konserten direkt med megahiten Baby från 2004. Publiken kom närmre och ett hundratal flockades fram för scen. De dansa, sjöng och ösde på rent musikaliskt men även med Stoffes sång. Tamburinen fick mitt adrenalin att pumpa på till 110 procent och pulsen steg i takt med syntslingorna.
 
Under konsertens gång peka, vinka och log de mot mig. "Nu till en sång som gjorde att vi ens kan stå här idag" introt började spelas i bakgrunden. "Är det någon som kan gissa vilken det är? Alltså låten  från första skivan med en tjej på och ett läppstift" Jag skriker till eftersom jag vet exakt vad Stoffe menar "Ja, Lea det är självklart att du vet, någon annan?!" säger han och skrattar till. Syntslingan stiger i bakgrunden "Det här är Palace Station, och jag vill att ni alla sjunger med!" den tunnsådda publiken försöker sjunga med och höra texten bland musikens höga toner och Stoffes flåsande. Det gick sådär. Jag skreksjöng, jag vände mig om och fick igång några att kunna sjunga med.
 
Vi alla dansa, applodera och lika galna som musikerna på scen. Jag vart väldigt glad att de körde båda singlarna, Crossfire och Paralyzed, från förra året. Till att få uppleva nostalgi! Såsom Lackkavajen, Eriks (gittaristen i bandet) födelsdag och tamburinen som numera är intatuerad på min arm. Det här var en komplett konsert i sin helhet och jag tror kan helt inte få nog att se Melody Club live! 
 
 
 
 

 
SRBF Sollentuna Rock & Blues Festival

 
I sin helhet älskar jag dessa små festivaler som överlever. SRBF hade god service, bra upplyst och man visste precis vart man skulle gå för hitta till Scenen, VIP området, sjukvårdare eller infodisken. Däremot har de ingen aktiv facebook eller hemsida. Så innan man kom dit visste man inte vad som gällde! Vilket var väldigt frusterande. Så när jag kom dit fanns det ingen mat som passa vegeterianen eller till den som är laktosintollerant, vilket jag är. Som tur var hade jag ätit innan och det visa sig att man fick ta in mat på området. Vilket kunde ha varit bra att veta i förväg. Spelschema satt upp på stängslet både vid ingång och olika platser på området. Toppenbra! men hade också varit kul och sett ett innan så man mer hade kunnat planera vilka band man hade velat se. Och som man nu tyvärr missa eftersom vissa band spela igår och andra hade redan spelat då vi kom dit, två timmar senare, utifrån den tid de sagt att de öppna området. Så är det bra band nästa år som vill jag absolut stödja och se till så att SRBF lever kvar. Men jag vill också se de öppna upp inom sociala medier då det var fler än mig som undra en hel del under kvällens gång. Så biljettpriset var värt sitt! i sin helhet var allt bra, att känna sig trygg på en festival är idag unikt, enligt mig.
 
Området var grönt gräs och vackra björkar som inte stod i vägen.
 
Gott om plats!
 
Bra infodisk och härliga människor


 
 

nytt på Pophimlen Nicole Sabounés

Nicoles hitlåt Surrender  går varmt på topplistorna på P3. För er som tänkt Var kommer hon ifrån? Så börja allting i talangtävlingen The Voice, där Nicole var en stor röst i ett allt för smalt program som ledde till att  hon valde att gå sin egna väg. Det snygga med videon är att den är inspelad som känslan av ett gammalt POP inspirerat program inspelat på VHS med Johannes Brost som tidtypisk programledare från åttiotalet.
 

Och vilka musiker harr Nicole fått med sig?
 Jo! en bunt fantastiska musiker som både har scenvana, utstrålning och en redan storsinnad musik-karriär som bara växer sig större, bakom sig. Klicka på bandnamnen,som är länkar och du kommer få uppleva musik från var och ett av dom. Låt mig presentera bandmedlemmar som legendariska Nicklas Stenemo. Känd från band som The Mo, Melody Club och det nu aktuella syntbandet KITE. Till att få med Jon Bordon, även han aktuell från bandet Melody Club , och som om det inte vore nog är han även en känd musikproducent (under namnet Joniverse). Nicole toppar skyarna att ta med sig Emma från gruppen Tiny Boys, som visar att detta är nytt på pophimlen och det är så tilltalade rätt i tiden att det får mig bara och häpna. Bra gjort Nicole! Dig vill jag se mer av, precis som jag sa första gången jag såg dig i tv rutan. 
 
Klicka på bilden för höra låten Surrender

Och låten som handlar om att det finns ingen kille i hennes liv längre. Vem som står på tur får förbli osagt och det finns inget mirakel kvar (som att någon skulle vänta på henne.) och därför Ger hon Upp, hon Surrender helt enkelt. En låt som beskriver precis det där jag känner precis nu i livet. Och det är skönt när låtar som dessa toppar listorna och tillsammans med musiker som tröstat en förrut till en helt ny som får en att känna tröst. Missa inte låten och missa inte musik och missa framförallt inte låttexten.


 
 
 
 

Melody Club live på Katalin

 
 
Som stort MC fan sedan tidigare. De borde inte undgått någon vid det här laget. Så från och med nu, snart min tio års dag som fan till detta fantastiska band, så tar jag för givet att alla som läser vet. Vet om varför jag lyssnar på MC, varför jag förkortar de bara till MC, mina relation till vissa av bandmedlemmarna/musiken/låttexterna/turnérna och allt som de  sagt och vidrört genom åren. Då var vi klara med det och nu till att jag såg de ikväll på klubben Katalin i Uppsala.
 
 
Jag hade sett framemot det länge. De skulle spelat i December förra året men medlemmar blev sjuka och flytta fram konserten. Jag är iallafall glad att man får en chans att se de. De väljar alltid att prestera och gottgöra, det är kärlek det! Jag hade också se framemot att få se och träffa de eftersom de får mig att skratta hejdlöst, de får mig att känna mig hemma även om jag så inte är i min hemstad och det nya albumet förmedlar! Oj vad de förmedlar. Även ikväll märktes det och att MC är ett verkligen ett band som kan leverera musik. Känslan av adrenalin och se hur Stoffe (sångaren) tecknar låtrad för låtrad med handen i luften. Hur Nicko (basisten) hänger på och sjunger. Dansar och posar samtidigt som att samarbeta med Erik (gitarristen) eller hänga med i Stoffes alla sväningar. Hur han befinner sig på den smala scenen i ett och samma svep. Hur han enkelt hoppar upp på Jon´s flygel och hoppar rätt ut i luften. MC är som att ingenting är omöjligt. Det är kärlek. Det är framtidsdrömmar och att allt är möjligt. Ja, så där stod jag, längst fram som oftast och såg allt de jag redan sett i tio års tid men inte kunnat få nog av. Såg även nya drag nu när jag saknat de sedan i höstas och det är alltid kul att att kunna se det hela objektivt! Ibland blir MC en vana och ibland blir de allt mer unikt att få vara med om spelningar med dom.
 
 
Så hur gick det sedan? Efter förvåningen av att publiken var liten då klockslaget för spelningen hade börjat. Att jag, Erika och Anna stod och vänta likt många andra år längst fram. Till att se hur resten av publiken vakna till av intro låten Baby och flockades mot scen för sedan tok dansa till de gamla hitsen. Medans jag och vännerna tokdansa till de där låtarna som bara kommer spelas ibland live och är helt fantastiska att höra. Denna Katalin spelning börja med att Stoffe kom upp på scen via skynket, eftersom han gått fel och fortsatte med att Rille gav mig specifikt en trumpinne till att jag själv hoppa upp på scen. Då bandet tillfälligt lämnat scen för klappas upp igen. Ja, det var en galen kväll! Jon och Rille lämna lokalen rätt snabbt så jag och Erika hamna backstage med Stoffe, Nicko och Erik. Det var kul! Se hur Stoffe gestikulera hur låtar skapats genom åren. Vad oddsen är små allt jag och Melody Club sammanhang hamnat i. Hur cirklar slöts en efter en och hur kul man haft det. Hur jag mellanåt kunnat återberätta saker de glömt eller minns litegrann till att börja minnas allt. Fina människor de där! Sedan backstage blev det lite dötid och jag Erika kände att man kanske skulle börja avika. Jag kände mig lite trött till att killen som äger Katalin säger att vi får gå ut i lokalen. Allihopa för de behövde stänga men hade öppet en timme till vid baren.
 
 
Jag tog med mig den handduk jag fått från Stoffe, Trumpinne från Rille, Plektrum från Nicko & Erik, Affisch från Katalin och singnerad av grabbarna. Samt playlisten och en liten folder att Melody Club spelar just där och då. Väl ute i baren vart de lite mer fart på festen. Jag undra hur Stoffe kunde få mig att stanna och han svara att det var en jävligt svår fråga. Efter lite fram och tillbaka fråga jag han om han kunde sitta brevid mig under kvällen så kunde jag tänka mig stanna. Så vart det och OJ vad vi tala på! Hur han och Erika upptäckte att mintuggummi med Chili/Lime cider smaka sportigt. Hur hans soffa hamna hos mig och hur Johan Ajvides bok inspirerat honom till låten Human Harbour och dess album med samma namn. Roligt var det också att se Stoffe säga till mig Lea, jag måste bara få fråga dig en sak. Eftersom de är så ofta jag undrar över saker, både då jag intervjuat de till att som privatperson hängt med de. Nu vart de ombytta roller. Så jag undra och han fråga Vilket album är bäst av de vi gjort och varför? Jag svara först att Scream gilla jag inte alls då den kom ut (2006) och Stoffe verkligen höjde på ögonbrynen! Jasså! Hur kommer de sig? och så berätta jag till att säga att Face the Music 2004 är bäst och likaså låten The Hunter från albumen Human Harbour (2010). Där jag till och med erkände att jag glömt albumtiteln så han fick berätta det för mig. Efter hört min story, redan vetat om en del av den, såg han så glad ut och säkert insåg han än en gång vad Melody Club är för mig och varför jag ägnat tre tatueringar till de redan. Låtraden som snart sätts på min arm tycker han var ett klockrent val. Ska de vara någon så ska de vara Elecric fast kanske sätta den på ett mansbröst och  bara slita av sig skjortan då låtens intro börjas spelas, de hade varit snyggt!!! Sa han även. Jag skratta bara...
 
 
Aaa, sedan fick jag också tyvärr veta att de spelar inte minst på ett halvår framöver, att mycket material är redan inspelat men de vill känna hur de känns att fira tio år som artister. Att se  hur de gå för de två singlarna som kom ut 2012 och så var det då spelningen framöver Stoffe inte ville nämna. Men att den kommer vara gratis! Den kommer vara i år! Men säger icke när. Väl en timme senare och jag är i konversation med Nicko och han avslöjar allt. Jag går därefter till Stoffe och frågar om de var de han mena som hemligt? han ser ut som en fågelholk hur jag lyckats få reda på det! Hihi jag har ju då mina metoder. Nicko sa vart de är , vad de handlar om, vilket datum och jag fyllde i med de nyckelorden Stoffe gett mig, å VIPS! Där fanns svaret. Inga konstigheter.
 
 
Nu har jag landat på Erikas soffa med en mängd olika nya perspektiv på bandet. Insikter om livet och vart jag är på väg. Att jag alltid kommer se mig som ett MC fan. Kan verkligen inte tänka mig annat. Jag har redan börjat så kan jag bara fortsätta. GodNatt Uppsala och väl mött Stockholm igen på måndag. Då jag ska prestera på scen efter haft en vecka med två fantiska band som gör att jag sitter här idag. Det är en obeskrivlig styrka som jag önskar att många av er får uppleva någongång i livet. Vare sig det handlar om musik, idoler, förebilder, människor så kanske de handlar om relationer, intressen och så vidare.