rebekka karijord hylling

Tröttnar aldrig på denna låt. Texten beskriver mitt liv så bra och det växer en sådan styrka ifrån den. Wear it like a crown = Bär din rädsla lika stolt som en krona på ditt huvud. ♥

Wear it like a crown

I don´t know where this fear came from
how I became so afraid of losing everyone
never been afraid of being lonely
now I´m becoming the one I´m most scared of being

I don´t know where this fear comes from
this fear of failing fear of letting everyone and myself down
its growing deep into my soul
making me all paralyzed and cold

It´s two steps forward, three steps back again
I´ll turn my face against it I won´t run
Courage and belif are my redeems
No one else can rescue me it seems

Cause if I don´t follow my heart this time
I´m gonna forget what this life is all about
I´m gonna take that path I´m going in on my own
I´m gonna take that fear and wear it like a crown

http://www.youtube.com/watch?v=XuBJ0QQ4dak


dags att lägga ner eller så bygga upp¸.•´♥ ♫

Tankarna har malt i huvudet och man vet tillslut inte hur man klarar av att ens leva. Men på något sätt lyckas man ändå hålla sig kvar och säga åt sig själv. Så var allt bra tills jag nådde slutet av eran. Av det svåra valet att ta och resa eller inte. Men så fick jag en fix idé om att ta tjuren vid hornen och bära eller brista. Imorgon åker jag. Jag ska minsann göra det! Så ville jag få ner på en mening om hur det skulle gå till. Min resa, mina steg mot ett bättre mål. Så på morgonbussen skrev jag detta:


"En rebel lägger sig inte ner likt aska, hon stiger längs med flammans födelse"

 

Och det fick mig att förstå vikten att det går inte leva med sveket jag aldrig vill unna någon. Jag klarar inte av hjärtat som slår för en ofödd individ. Jag klarar inte av den puls som stiger likt ångest vid min sängkant om nätterna. Jag måste iväg, jag måste resa mig upp, det har gjort tidigare och det är fortfarande min grej. Så imorgon packar jag väskan med tre klänningar,en bok, en nypa mod en stor säck med bonusandetag. Jag måste visa världen att den är inte bara förstor ibland så passar den precis också. Det krävs mycket att få plats i en sådan liten kropp. Jag bara lever ett liv medans jag fått höra att det jag lever är avancerat, att mina förklaringar är ursäkter och att det finns bara två sätt att svara på; Antingen JA eller så NEJ. Men jag kan inte leva så. Därför får vi se om världen sviktar likt en vågskål eller om denna säck med bonusandetag får mig att pröva mina vingar. Imorse tog jag också lite bilder nere vid Hökarängdbadet. Det är så vackert där. Ett litet paradis i sig. Som snart går i graven. Varför försvinner det vackra i stans förorter för? Det har jag alltid undrat. Men nog om det och njut av bilderna vettjá :)

 



Vid dessa vyer fanns det bara tid för eftertankar...



Det var nästan knäpptyst denna morgon...




Citat: Kent

Symbolen för att livet aldrig är en rak väg att vandra 


Kanske säger jag emot mig själv, kanske andra får rätt, men då har iallafall jag fått prova på.
Väl mött här längre fram!


Regn i all ära!

Så kom sommaren. Den första månaden började bra fast har större delen regnat bort. Kollegorna klagar och drar djupa suckar. Jag ler. Jag känner den friska luften ila genom hela koppen. Hur vinden leker med mitt hår, hur regnet slår mot mitt ansikte och hur händerna följsamt känner varenda liten droppe tränga in i huden. Hur kan man må dåligt då det är regnigt och svalt? Förstår inte. Det är solen som jag inte bara inte gillar. Den tränger sig på, ställer en i ett starkt sken vare sig man känner för att synas eller inte. Den bränner och den bländar min syn för världen. Tacka vet jag dagar som dessa. Enda nackdelen är blöta kläder som sedan blir kalla och kan leda till snuva. Men det går att leva med.
Sommaren - alltid en plåga i sitt slag....

Så tänker jag på gårdagen som var så fylld med tankar sedan veckor tillbaka. Jag hade nästan infunnit mig med dessa tankar som malt sönder mitt inre. Men så kom vännen över och vi satte oss i köket och talade om allt. Det bara föll sig så och en timme blev till flera. En vinkel blev till rättvisa om att ta tag i mitt liv, dess värderingar och tankar. Om att behöva stöd. Behöva oändligt mycket stöd men också kräven rätten om att få det. Fick mig att inse igår att det är nog därför jag inte mått så bra på sistoende. Jag har inte blivit så pass mycket sedd för den jag är. Mest hört alla fel jag dragit, alla fel jag sagt osv. Ingen människa blir levande av det precis.
Men så har musiken varit där och man har infunnit sig att den är ett subsitut som funkar mot den där klappen på axeln, de där stöttande orden man aldrig fick tills igår då. Då man helt plötsligt fick stå i fokus, fick bli sedd och det var galet uppenbart att det var det jag tidigare inte förstod. Vännen avslutade med att "Snackar med på fredag!" Jag krama om honom, sa tack och sedan blev jag lite fundersam. Vad mer behöver vi tala om? Men å andra sidan ska jag heller inte vilja påstå att det inte finns något. Med en överaktiv hjärna på helspänn så poppar det alltid upp något ämne, Haha.


Dagens goda: Danne - tack för gårdagen! Vad är det som du kommer och berätta imorgon? Nyfiken!




Imorgon är  det midsommar. Det kändes rätt nyligen att det var det och så har det gått ett hel år sedan sist. Galet. Solen lär inte ta sig värst mycket men vad gör det då? Så länge det finns uppehåll vid midsommarstången, karamellerna, de lekande barnen så blir jag nöjd. Sedan blir det att dra över till Odenplan och mata en katt som heter Wilma :) en riktig fin lady! Efter det blir det hemfärd för plocka ihop mat, dricka och dyl. för fira midsommarnatten med vännerna borta i Skogås. Jag hoppas det blir bra nu. Lycka är det jag så länge velat haft ! Låt mig också få det.
Dags för nya tag denna dag! Vi höres.