hejdå gbg för den här gången

Detta inlägg skrev jag i lördags.

Älskade stad - du gav mig så mycket. Tack för alla timmarna på gatorna, för alla människor jag fått möta och det mod du föder mig med. Tack för alla stunder i solen med en glimt av förväntningar på ljusning vid horisonten. En tid jag sent kommer glömma. Hur bäckarna lät, hur vitsipporna slog ut och hur ständigt blå himlen förblev. Jag tackar dig och ödet för den stunden av sex veckor kan bringa så mycket liv och kärlek på så kort tid. Jämfört med hur länge jag levt så har jag länge väntat och längtar. Jag minns dagarna innan avresan. Jag var förstörd, trasig och bortförd bakom ridån. Jag lämnades i Göteborgs famn gråtandes ensam och jag ville inget annat än ifrån. Men också stanna, det var som om något drog i mig. Om att stå mindre ensam och att få synas. Men hur visste jag inte. Med tiden lärde jag mig spårvagnslinjer, telefonsamtal på högtalare och hur en endaste nyckel kunde skapa en känsla av ro. Kanske ett hem. Jag kände mig väldigt hemma, Göteborg. Jag fick från många håll reda på att jag inte fick säga så. Det förvånade de alla. Men jag trivdes så väl. Idag slutade jag min sista dag. Jag satt i Johannes kök med Martin. Vi samtalade om modellerna i Tokyo, Stadsmissonen och dess fynd man kunde köpa där. Hur jag fick första printern på Johannes bild Kristian Antilla och jag blev så stolt. Johannes är fascinerande. Även hans lilla dotter på 2 år. Lägenheten var större än vad jag trodde, köket hade svartvit rutigt golv och teet smakade gott. Sedan samtalade vi om hur olika traditioner kan forma oss människor. Det blev ett intressant möte och sedan tog jag och Martin vagnen hem igen.

Väl hemma var det dags och få ned alla sakerna. Tio väskor totalt. Det är inte klokt vad mycket det hinner bli. Jag fick drygt 50 skivor från Groove, jag fick 100 % trygghet och kärlek från Göteborg och jag lärde känna så mycket positivt inom mig. Det kanske låter simpelt med att känna sig lycklig. Men det är inte enkelt alla gånger för mig, som är ett bokstavsbarn. Dagarna innan hade jag träffat Jakob och hans vän Helena. Uj så roligt vi fick det. Vi hamnade på Rockbaren. Det var som jag alltid känt dem. Helena mötte jag samma kväll och Jakob var andra gången jag träffade i hela mitt liv. Helena sa att innan kvällen var slut borde vi bli bästisar. Det var så sött sagt! Ingen har sagt så till mig och även om det var ljug eller inte så blev jag ändå så glad. Headbang (en gul anka. ) var med och Jakob blev hans gudfar under kvällen - jag tror det passar honom perfekt. Det ser ut som han ler mer nu än förut.  Eller så har jag bara blivit paranoid och ser sånt andra inte ser. Jag lärde mig häromdagen att för se det osynliga måste vi först se det synliga. Rätt poäng minsann! Det låter rätt simpelt.



Ormarna på Universium var så söta =)

Jag har även fått uppleva universum och dess regnskog, rosa fåglar och oceanens alla fiskar. Det var fint även om jag trodde att de skulle vara något större. Den dagen hade börjat med att jag tatuerade in min mormors namn. Det jag fått, utöver smärta, efter det är en känsla av en helhet. Jag har inte känt såhär förut. Men det kändes så rätt att sätta hennes namn där och låta hennes ta varje steg jag tar. Jag gjorde även min stjärna större på handen. Änsålänge känns det ovant men så är det alltid. Jag är nöjd med den också. Det känns mer som jag nu. Och ingen tror mig när jag säger att jag inte ska ha fler tatueringar. På fyra år har jag skaffat mig sex stycken... men den här gången kändes det annorlunda. Jag fick en känsla av att jag var klar och det fanns ingen plats längre. Där jag vill göra en tatuering.

Jag sitter nu på tåget från Gbg och mot sthlm. Lämnade tryggheten bakom mig med andra ord. Samtidigt är jag lite mer nyfiken på min stad nu. Jakob sa något med stil med att vara ifrån är att se med nya ögon på sin omgivning. Tack, kunde inte sagt det bättre själv. Distansen till min hemstad har gjort att jag insett efter hur många år som helst, vad som känts fel. Jag är inte hemmahörande i sthlm. Och det har säkert heller aldrig varit meningen att jag skulle bo där länge till heller. Men jag har aldrig förstått vad resande gör för själen. Vilka vägar det skapar för att ge sitt öde i en annan riktning. Tack för mig den här dagen.

adhd-eller inte?

Jag somnande faktisk inatt. Trodde jag aldrig. Vaknade som vanligt flera gånger under natten. Ångesten och paniken bara välde inom mig och jag kunde inte sluta tänka på - inte försova sig idag Lea! Hände igår, vilket var okej, eftersom det var söndag... Idag har jag inte så mycket att säga er. Förutom att jag väljer. Väljer att gå upp och inte bry mig om paniken inom mig.Samtidigt som jag skrattar och ler, är social och häller ur mig det ena efter det andra. Märker jag hur seprationsångensten blir dubbel. Inte få bo med Martin på ett tag tar kol på mig inombord. Och inte få komma tillbaka till gbg på över en månad - ångest! Rå-ångest defenitvt.

Så därför väljer jag idag- Att inte bry mig. Om mitt mående iallafall.

..och så var det den återkommande känslan om att det är någon - eller något som saknas i mitt liv. Jag är aldrig nöjd! Jag antar att det är så här: när jag faktiskt är nöjd, är jag uppe i högvarv, jag är på rosa moln av såna kraftiga lyckokänslor, jag känner inte känslorna -jag lever i dem, de är så påtagliga och intensiva. Jag koncentrerar mig och fokuserar så pass mycket att jag får grymt mycket ångest efteråt, jag får ingen ork eller energi över.. och det suger!

jag är antingen eller. jämt och ständigt.

antingen är jag av -eller så är jag på. det finns inget mellanting!!!

det har aldrig funnits något mellanting.


och jag hatar det.

jag tror inte ni kan förstå.
o det hatar jag med
det är nog därför jag
mer är en enstörning
än med i teamet
vilket jag vill bli
jag vill förstå en vacker dag



En sådan här t-shirt fick min syster i födelsedagspresent, hon blev
jätteglad!


Sällan jag vet vad som gör att jag har ångest, men nu fattar jag minsann. Dra täcket över huvudet och gråta. Eller att gå ut i solen efter en dag på grooveredaktionen. Det är faktiskt helt avgörande vad jag väljer. Jag kommer naturligtvis ramla ner i det svarta hålet men det känns som om det är nu eller aldrig jag måste välja väg. Vad är det jag vill egentligen? Är det såhär det ska kännas hela sommaren? Det är inte okej känner jag. Det får bli snack med Petra, ut och promenera mycket och befinna sig i diverse parker för känna sig levande. Jag vill inte ramla ned i svarta hålet egentligen , så det kanske inte blir någon självklarhet när jag tänker efter noggranare. Det är nog både naturligtvis och inte - det beror på vad jag väljer,
vad jag accepterar och hur jag vill ha det framöver.

Jag känner mig själv relativt bra nuförtiden och jag mår inte bra av att lägga mig ner och sova bort hela dagar eller helger. Inte riktigt min grej. Jag väljer; Livet idag men i morgon kanske det är ; en annan melodi. Huvudsaken är att hålla mig vaken ovasett hur trött jag känner mig. Ovasett hur det påverkar mitt humör eller inte.

Det ger mig mera-inte för stunden-men i längden.

Nu ska jag leta upp någon adhd utredning att få gå på. Det är nog så att jag har adhd på något sätt, men hört att det är osunt att sätta sin egen diagnos att jag läser bara. Jag förstår mer min syster då samtidigt som jag ständigt ser mina brister som mer som en talang. Idag har jag läst på om tre former av ADHD:

* Den hyperaktiva-impulsiva
* Den ouppmärksamma
* Den kombinerade

Jag vill så gärna gå på en utredning men hittar ingen som är det jag söker! Typiskt. Den mittersta tilltalade mig mest; barn med den ouppmärksamma formen, löper en högre risk att drabbas av andra störningar som depression eller ångest. Men det där är ju jag i nötskal! Blev min första tanke. Sedan läste jag på andra saker om ouppmärksam adhd,

# Ofta svårt att följa instruktioner från andra
# Svårt att bibehålla uppmärksamhet
# Verkar ofta inte lyssna på vad som sägs
# Tendens att tappa bort saker som är nödvändiga för uppgifter eller aktiviteter
# Svårt att organisera målinriktade aktiviteter
# Växlar ofta från en oavslutad aktivitet till en annan

Hej min värld. Hoppas jag snart finner en utredning som kan bli ingången till ett nytt liv.

DETTA BLOGG-INLÄGG HAR JAG SKRIVIT MEN OCKSÅ HÄMTAT TEXT FRÅN Sophies BLOGG tweenerpie.blogspot.com  Besök den! Den är verkligen läs och sevärd =)

tattoos!

 
Glowingstar. Gjord 16/6-06

Jag har en del stunder i mitt liv fått frågan varför min blogg heter glowingstar. Och det beror på min första tatuering. En skinande stjärna. En symbol för mig själv. Och det här är min blogg - så namnet var givet.  Även om den ser rätt platt ut på min arm var den så mycket mer för mig då jag gjorde den. Motivet hade tagit år att välja och stjärna blev det för det var viktigt för mig att synas. Att plats och stå ensam kvar och trots alla svek ändå kunna skina. Kunna klara sig på egen hand och inte vara lika djävlig mot andra. Den andra anledningen var för varenda låt jag har som favoritlåt så sjunger de någonting med stjäronor. Så som låten med Brolle watching the stars eller låten Wildhearts med Melody Club. I den låten sjunger de and the stars never skine for the wildhearts...Och så har jag en mängd fler exempel! Men det blir att ta upp en annan gång.

När jag ändå är igång så kan jag alltid  berätta om mina två andra stjärntatueringar. Jag har också en katt, en fladdermus och snart (om mindre än en vecka! Jippi.) ett namn med ett brev intatuerat. Men dem historierna hör inte hit. Det tar jag en annan gång.Så tillbaka till historien att  utveckla min tatuering som jag gjorde den 9/11-07,  den som jag numera har valt att den heter starsallover.


Starsallover

Tatueringen blev en symbol för alla de jag ställt upp för och för att det finns fler än en låt som betyder något för mig och mitt liv. Desegninen gjorde jag helt själv. Stjärnorna blev något större jag tänkt mig men med året har jag börjat tycka om den mer och mer.  Därför blev det också ett givet nick att ha på www.bilddagboken.se Eftersom jag vill visa upp mina bilder för allt och alla.

Och på communityn www.helgon.net så är mitt nick little_star av den enkla anledningen för jag har en liten stjärna intatuerad på handen. Den ska byggas ut om en vecka. Jag är väldigt glad för det. När den växte ihop så blev den lite väl liten. Att nu får den växa - precis som jag vuxit inom mig. Den här gbgresan var bland det viktigaste jag gjort i mitt liv. Därfor känns det extra kul att få göra den här i gbg - min sista dag som praktikskribent. Little_star. motivet blev valt för att ensam är stark.  Även om jag med tiden fått lite motgång att våga tro på den innebörden. Så vet jag att innerst inne att jag överlevt och kämpat vidare trots motgångar i mitt liv. Motgångar jag kan se tillbaka på och inte förstå hur det gjort att jag klarat mig sitta här idag. Därför så lever uttrycket kvar och tatueringen, litte_star, gör mig bara mer och mer påmind att fortsätta leva livet ensam med glädje.

Liknande inlägg