sårbarhet föder mod

image31
En bild på mig från förgående helg.


Det är så märkligt med tid. Den kan få mig att växa, den kan få mig att vilja en massa och så kan den få mig att dra mig undan. "Allt går på dina villkor." Jag tänkte till på det  han sa och upptäckte att så var det visst. Jag behöver
finna balans över att räcka till, till mig själv och till för andra. Petra påminde mig att ta hand om andra ( skadligt mycket ) är en enkel smitväg för att inte ta hand om sig själv. Jag kände mig träffad. Dels för att jag har velat tagit hand om andra för det ger mig en glädje som är obeskrivlig men det är nog också för att jag inte funnit balansen...ännu. Så det måste jag jobba med. Jag måste lära mig att säga NEJ utan samvetskval, jag får inte vara för snäll så folk uttnyttjar mig tillslut ( har jag varit med om allt för många gånger ) och sist men inte minst, jag måste börja priotera hur jag vill ha det. JAGet är ju det jag kommer leva resten av mitt liv med stor sannolikhet. Så mitt huvud har snurrat kring detta. Tid för mig men ändå så att inte folk försvinner för jag ger dem lite tid. Hum.

Mitt i allt detta virrvarr kände jag en sådan otrolig längtan, kärlek, gråtflod och känslor att inte sett Melody Club på så himlans länge. "Jag gör vad som helst för att se dem live" tänkte jag och timmar efter det gick jag in på deras hemsida och såg att de spelar i Nyköping näst nästa helg :O toknära landstället "mitt" och allt. Fan vad lycklig jag blev! En annan lycka hade kommit över mig bara timmar innan då jag hängde i S-tälje med Katja och Leon hela eftermiddagen. :D Katja och jag kom fram till att vi känt till varandra ända sen 2003! :O och så sa  hon att vart än i världen vi befinner oss så vet vi alltid att vi kommer komma tillbaka till varandra. Och det fick mig att tänka tillbaka till året på Xist och då hon gav mig denna dikt;

"Dunkar ditt hjärta lika mycket som mitt? När jag ser dig i ögonen, ser jag så mycket hopp och vilja. När jag inte är med dig är jag inte hel. Vissa gånger kanske jag inte visar hur tacksam jag är att ha dig i mitt liv. Det är ett brinnande band mellan oss, som aldrig kommer släckas. Vart än i världen vi befinner oss."

Jag minns när jag läste de orden. Hur jag tog till mig dem och hur otroligt jag tyckte det var. Och hur kritisk jag var på, kunde det verkligen stämma? Nu har åren gått och än idag har vi kvar varandra. Det stämmer alltså. Det är en skön känsla och samma relation har jag med Anna. Det behöver aldrig förklaras. Man bara ÄR. Så fungerar allt ändå. Fram till nu då, då jag har nära relationer t.ex. mitt förhållande med min supersockersöta tosss, hur ska jag får ihop balansen att vara med honom samtidigt som tid för mig sjävl ? Tål att tänkas på. Men inte nu. Snart är hon midnatt, melody club sjunger "Palace Station" och imorn reser jag ut till landstället för att umgås med tosss och familj! äta gott, ta promenader, lyssna på musik, spela spel, softa och så klart åka till Nyköping för se valborgsmässoeld! :)

Och så måste jag bara berätta att nu äntligen har jag de två "Lestat-filmerna". Eller de kommer i brevlådan min om någon vecka. Äntligen. Jag älskar verkligen myter om vampyrer! och filmerna är så himlans stämningsfyllda att jag spricker av att titta på dem.  "Det är hemskt att se en ung människa ligga död men så finns det också något vackert i den bilden" sa de i dagens avsnitt av programmet Arty. Jag håller helt med dom. Det är vackert, precis som vampyrer.

-må så gott därute.

ursäkta att det dröjde med ett inlägg, men så många fantastiska dagar lämnar avtryck att jag inte haft tid eller inspration till hur jag ska kunna beskriva det hela i ord.

Ooooh!

image30
CXS senaste album som jag så
innerligt vill ha råd med!!!



Idag har gränser suddats ut,
jag har varit helt frånvarande och undrat
varför jag aldrig helt kommer tillbaka till...
det där som var. Men det var också skönt med
en förändring. Nu vill jag ha flera och antagligen
är jag mer närvarande imorgon. Det är väldigt viktig
dag...på lördag är det cinemascape live och söndag heelt friii!
äntligen.
Skulle behöva till Ikea men fårse om jag orkar.
Nu blir det CXS ett tag till sedan tillbaka till en buss.
Åkte buss imorse, sedan pendeltåg, därefter t-bana,
sedan bil och snart buss för sedan vidare med pendeln
och därefter buss tur&retur. Hehe! heja, vad duktig jag
är på att vara precis överallt på en och samma dag.
Men ska bli kul och komma över till Hannah, gillar vara
över hos henne. Det är någon känsla där som jag aldrig
upplever annars. Går inte sätta ord på det. Precis som när
man ska förklara för folk känslan över att köa till en signering,
se en livespelning eller vara på festival, en del fattar verkligen inte!
Tosss blir det ikväll också :) ska bli mysigt. Så länge han fattar
att jag inte orkar inte just nu så mycket kläng och häng idag...
är så sjukt trött på att allt ska handla om mig på något sätt att jag
hellre är ensam och bara fixar allt på egen hand. Men å andra sidan
kan jag ändra mig då jag väl ser honom + att vilja ha närhet, så därför
åker jag iväg! Nä...ska inte sitta hära och dega nått mera. Solen är
tokvarm i detta rum. Får mig att tänka på att idag har jag fått
årets första sol"bränna" ( som ingen annnan mer än mig ser ).

bye bye!

S.T.O.L.T

                       image29

Ju mer jag tänker på Anna och den glädje och den sanna lyckan hon utstrålar kan jag inget annat än förvånas över hur mycket kraft det ligger i allt hon gör för mig. Det kan se litet ut eftersom vi allt mindre hörs vid, men det är också det som är så fint mellan oss två. Att man behöver inte göra saker för varandra eller synas jämt för att kunna kallas vän. Det mäktigaste hon har gjort är fått mig att stå upp och se saker bli sanna. Jag minns så väl då hon och jag var yngre. Hur vi var chattvänner på en sajt och skrev om musiken och framallt om Hellström. Hon våra drömmar om livet och framtiden lades fram som ett enkelt koncept. Nu vet jag att jag att det var inte så där enkelt. Men jag vet också att det är så häftigt att Anna sa något om att vara kändis eller iallafall få syssla med musik och nå ut till andra. Och det är precis det hon gör idag! det är så himla otroligt. Jag tycker det är bra mycket större än att jag släppt en bok. Men det beror också på hur man definerar det. Jag är stolt över Anna.
Idag har inte så mycket hänt. Livet har gått en trivsam lunk, jag har klätt mig i gröna kläder från topp till tå och sett min text nå ända fram till layouten. Den har blivit så himla nedbantad av platsbrist och det är så spännande att se! även om jag ibland kan sakna mina darlings! hihi. Den där texten har nästan blivit som ett kärt barn. Man har jobbat med den, man har ställt upp för den, man har gett den väldigt mycket tid och den har utvecklats och formats av mig och andra. Därav jag drar den jämnförelsen. Och nu är inget sig mera likt. Jag fick också layouta en text. Det var med skräckblandad förtjusning jag satte mig framför skärmen och det knepiga programmet CS2. Men det gick! överförväntan bra för att vara mig. Stolt! lika stolt som imorse, då Petra sa till mig att jag ska inte känna att jag väljer bort något/någon bara för att jag inte har tid för allt/alla på en och samma gång. Jag sätter situationerna i paranteser och sedan går jag tillbaka till de då jag har den tiden! :) det var en sådan skön känsla att få höra det från någon annan. Så nu sitter jag här. Utan dåligt samvete med dåligt väder utanför mitt fönster. Rastlös till tusen. Min text är klar. Inget går på tven. Visst finns det en del att göra men det är jag för trött för att göra. Typsikt! men klockan 20:00 går iallafall programmet "Arty" det bästa ever! Jag får alltid sådan inspration av det programmet så det inte finns ord för det. Nä! nu ska jag glädjas åt friheten jag har med Martin. Fundera lite över Uppsalahelgen och det jag bör ta med.

Hej på ett tag!


Liknande inlägg