Melody Club live @ SRBF

 
Så kom dagen då *SRBF sparka igång. Och Melody Club lira live på lördagskvällen och gjorde en ofattbart bra spelning! Det här är en recension på spelningen och festivalen i sig.
 
 *SRBF Sollentuna Rock & Blues Festival
 
Melody Club live 24 Augusti 2013
 
Stoffe posar snyggt vid deras logga.

Konserten som helhet var fantastisk. Som inbitet fan känner jag till vid det här laget vad som komma skall. Och ändå lyckas de förvåna en. Det är då jag  vet att det är inte bara en MC spelning i stora hela. Den är också unik i sig. Bandet klev på tre minuter efter avsatt tid och drog igång konserten direkt med megahiten Baby från 2004. Publiken kom närmre och ett hundratal flockades fram för scen. De dansa, sjöng och ösde på rent musikaliskt men även med Stoffes sång. Tamburinen fick mitt adrenalin att pumpa på till 110 procent och pulsen steg i takt med syntslingorna.
 
Under konsertens gång peka, vinka och log de mot mig. "Nu till en sång som gjorde att vi ens kan stå här idag" introt började spelas i bakgrunden. "Är det någon som kan gissa vilken det är? Alltså låten  från första skivan med en tjej på och ett läppstift" Jag skriker till eftersom jag vet exakt vad Stoffe menar "Ja, Lea det är självklart att du vet, någon annan?!" säger han och skrattar till. Syntslingan stiger i bakgrunden "Det här är Palace Station, och jag vill att ni alla sjunger med!" den tunnsådda publiken försöker sjunga med och höra texten bland musikens höga toner och Stoffes flåsande. Det gick sådär. Jag skreksjöng, jag vände mig om och fick igång några att kunna sjunga med.
 
Vi alla dansa, applodera och lika galna som musikerna på scen. Jag vart väldigt glad att de körde båda singlarna, Crossfire och Paralyzed, från förra året. Till att få uppleva nostalgi! Såsom Lackkavajen, Eriks (gittaristen i bandet) födelsdag och tamburinen som numera är intatuerad på min arm. Det här var en komplett konsert i sin helhet och jag tror kan helt inte få nog att se Melody Club live! 
 
 
 
 

 
SRBF Sollentuna Rock & Blues Festival

 
I sin helhet älskar jag dessa små festivaler som överlever. SRBF hade god service, bra upplyst och man visste precis vart man skulle gå för hitta till Scenen, VIP området, sjukvårdare eller infodisken. Däremot har de ingen aktiv facebook eller hemsida. Så innan man kom dit visste man inte vad som gällde! Vilket var väldigt frusterande. Så när jag kom dit fanns det ingen mat som passa vegeterianen eller till den som är laktosintollerant, vilket jag är. Som tur var hade jag ätit innan och det visa sig att man fick ta in mat på området. Vilket kunde ha varit bra att veta i förväg. Spelschema satt upp på stängslet både vid ingång och olika platser på området. Toppenbra! men hade också varit kul och sett ett innan så man mer hade kunnat planera vilka band man hade velat se. Och som man nu tyvärr missa eftersom vissa band spela igår och andra hade redan spelat då vi kom dit, två timmar senare, utifrån den tid de sagt att de öppna området. Så är det bra band nästa år som vill jag absolut stödja och se till så att SRBF lever kvar. Men jag vill också se de öppna upp inom sociala medier då det var fler än mig som undra en hel del under kvällens gång. Så biljettpriset var värt sitt! i sin helhet var allt bra, att känna sig trygg på en festival är idag unikt, enligt mig.
 
Området var grönt gräs och vackra björkar som inte stod i vägen.
 
Gott om plats!
 
Bra infodisk och härliga människor


 
 

HDLC gör det igen <3

 
 
 
Henric De La Cour släpper nytt! Överallt faller dessa gotiska pärlor i medias brus. Det är som förra gången då han kom tillbaka som soloartist. Man börjar ettrigt fästa sig snabbt vid musiken. Det visuella i videion och dessa klara stämband i mindre självklara helheter. Och nu har HDLC gjort det igen. 
 
Klicka på bilden så startar videon i nytt fönster.
 
 Jag gillar HDLC. Jag älskar hans musik och dess låttexter.  Jag älskar se det spruckna som krackilerar hela ytan av det han vidrör. Och den här singeln SHARK sätter hela mitt liv på perspektiv. Denna gång är det inte det råa som syns och känslomässiga som sjungs. Denna gång är det tvärtom. Texten är rå och kroppspråket väldigt känslomässigt genomtänkt. Fast det ger mig även känslan att det vore ogenomtänkt eftersom det är då det blir som bäst.
 
 
 
 
Henric är inte bara aktuell med ny singel och ett kommande album. Utan även en film
Jag har längtat efter filmen i över två år nu. Och jag längtar till att få se den i höst. Eftersom jag missa premiären av den på WOW i år. En smygtitt av filmen ser du här Och jag måste medge att jag syns redan i trailern. Och det gör mig så glad. Jag har längtat efter nytt material så länge jag kan minnas och fått äntligen höra det. Singeln SHARK kommer bli min ledstjärna till det fulländade albumet MANDRILLS kommer. Och den 14 September blir det HDLC live och det är som nerverna kittlas inombords redan idag.
 
Ur videon SHARK Tryck på bilden för höra låten
 
Tryck play och fångas upp av Henric och Susannas duett, den är något utöver det vanliga. Det är säkert orden jag aldrig någonsin kommer lyckas hitta men här ty mig till.
 

Pride 2013

 
 
 
 
Alla har rätt att Älska och Alla har rätt att Älskas.
 
 Förra årets Pride hittar du här Då handla det om finna färgen i flaggan och bära äran högt. I år valde jag gå för stå för alla själars rättigheter att vara den man är. Och få medmänniskor att förstå värdet hos dessa människor. Jag hoppas jag gjorde avtryck. Eftersom jagg själv är en av dessa människor. Samhället väljer skylla på andra, blunda för verkligheten och stänga ute vissa för bilda det som klassas norm i deras ögon. Och jag vill inte att det ska fortsätta så. Såhär är blogginlägget om årets Pride 2013 och bilder i glädjens och tankarnas tecken, varsågoda
 
Den lila färgen står för ande. Blått för harmoni. Grönt för natur. Gult för solsken. Orange för läkande. och den röda färgen är färgen för ordet Liv.
 
 Exotiska kläder eller kanske mer skor...och såpbubblor
 
Stekhet sol 27 grader, blå himmel och såpbubblor - Pride 2013
 
Allt är precis som så det borde vara.
 
Det tog en timme extra att vänta. Eftersom folk strömma in då det redan borde vara på plats. Men det tycker jag hör till. Festivalbesökare och dess publik expanderar vid fint väder. Samt att i år hade det en annan mötesplats och paradväg. Så folk hade satt sig i Humlegården likt alla andra år och insett att de ska åka till andra sidan stan. Klart det blir något snurrigt. Och så brukar festivalen var nere vid Zinken och i år avslutandes den på Östermalms IP. För sthlm byggs om och Zinken räcker inte till. Jag var glad och upptäcka nya promenadvägar jag kan sedan gå resten av året. Fast då inte mitt i gatan :P jublandes, vinkandes och dansandes i en parad :) utan på trotaren. I andra städer har de vattenstationer under paradens gång. Det saknar jag att Sthlm inte har. De hade bara en på slutet. Och tur i oturen att den var lite undangömd, då slapp jag kö, men när en bunt turister skrek till sig sina familjemedlemmar så rusa större delen av paraden dit. Kaos. Men annars så gillar jag årets eufori, glädje och alla dessa möten med fina människor. Alla tankar, värderingar och dess diskutioner vi hade. Ett fint minne att leva länge på. 
 
Pressbyråns kampanj i år var väldigt nytänkande och rolig =)
 
Allt avslutades nere vid Stadion och givetvis var brandmännen med även i år