Gbg resa 2



Jag ville så gärna dra den klassiska posen - Varsågoda!


Så kom jag till gbg. Denna gång en tidig förmiddag. Fick skoskav så fort ja klev av. Regnet slog mot ansiktet och mina tunna kläder. Men d gjorde mej inget. Spårvagnen kunde färda mej i en kvart och jag skulle komma dit jag alltid anländer i götet. Men den här gången lät ja först staden svälja mej hel. Dag 2 och det blev lördag. Smaken av gårdagens middag som var utsökt hade etsat sig fast i varenda nerv. Men d var också annorlunda. Inte samma plats vid bordet som alltid. Inte samma sovrum och frågor som gick runt både med och totalt utan kontroll.

Record Store Day


Underdagen sken solen. Det var record store day och Bengans borta vid stigbergstorget. Nostalgisk känsla. Tänka sej att i tonåren drömde jag inget annat och nu stod ja här för andra gången. Stort. Torgny mötte jag av ren slump och vi snacka musik, favoriterna och vad för skiva man sökte. Resten av dagen blev Haga, Nordstan och butiker runtom. Klockan ticka på och helt plötsligt blev d middag igen, vila och dra på fest hos Jakob. Jag var onykter, tala me främlingar på bussen och ringde sedan på dörren, han var glad att se mej och jag detsamma. Jag hälsa på hans vänner och hällde i mej mer. Leken de lekte tilltala mej inte men var på noterna och folk var bl.a imponerade hur olikt jag tänker i förhållande till de. Det blev många skratt. Danser. Möten. Men roligaste var att se Peter. Killen som sprang och gömde sig 09 på en hemmafest så ja den gången inte hann säga mycket. Men igår hann vi. Tala allt från idoler, kändismöten till att känna sig 17 igen då man hör vissa låtar. Ja bjöd in han till sthlm och nu får jag se vad som händer i maj! Kvällen blev tidig morgon, Jakob tyckte jag borde ta mej hem. Och det gjorde jag. Men den där mollnade tanken sedan igår hann ikapp mej. Sedan vet jag inte mycket mer.

Fest i drakgrottan

Men utifrån smsen ville en bekant få mej till Ulricehamn och berätta att där fanns det allt plats. Jag sa tack och missförstånden avlöpte varandra. Idag var det ännu en födelsedag. Jag höll igen. Tills jag vakna av orden "vad menar du me det du sa igår till mej? Vad mena du me att åka fel? Vad hände?" Jag var matt och långt från att försvara mej. Födelsedagen blev en paus. En förlust och ett försök att hålla distans till allt som känns. Orden blev två timmar. Jag gned bort sminket från gårdagen, frös i min tunna klänning och regnet slog mot rutan. Sedan gick dagen. Mest åt packa, smsa, surfa och äta gårdagens rester och en härlig nygjord sallad. Med hela familjen.

Körsbärsblommor på Järntorget


Sedan blev det tacka för sig och passa tågtider. Den här helgen börja me regn, en solig dag och avslutades me regn. Jag mötte 09 människor på nytt och såg kontrasten tydligt. Ibland blir det inte som tänkt. Och nu efter vitsippsbackar, körsbärsblom och blåmärken så är besluten närmre än någonsin. Jag behöver vidare. Paus. Det nya denna vår.

Casablanca live debaser slussen

Jag har sett min livs första Casablanca konsert. Jag e såld. Minerna, kroppspråket och hållningen sångaren är inte likt ngt annat jag har upplevt. det känns som han memorerar varje låtrad i en handviftning eller de ansikts uttryck han har.


Casablancas frontfigur Anders kan sina miner ...
Efter spelningen erkände jag för Josephine, trummisen i bandet, att skivan har vuxit av att se de live. Jag sa även att skivan har gått upp och ned i mitt tycke "ja, den e mycket så, jag både gillar den och inte" svarade hon mig och det kändes skönt att erkänna det. Och att hon höll me.

Jag och Josephine med ett nöjt erkännande



Skivan är bra men bandet levererar bäst live. "thanks! For all people how steel, buy and listen to our record!" sa Ryan innan bandet avsluta me hitlåten Downtown. Ryan springer runt som ett yrväder, är kort och påpekar att han inte kan låna sångarens mickstativ för han e alldeles för lång. Haha! Och efter spelningen var Ryan glad över att se mej, ett nytt fan och han sa att även gilla att ja var så uppklädd i slips och allt.

Jag och Ryan =)


Erik på scen


Såklart hängde jag och Anna med Erik efter spelningen också =)


Jag mötte även Erik som var som vanligt glad att se mej och när han sa mitt namn blev jag stum. Där stanna min värld upp, konstigt efter alla år, haha. Men ikväll blev allt så nostalgiskt. Det var som för åtta år sedan som krocka me allt det jag hunnit me. Discokulan, hänga me ett nytt band och debaser slussen, synd att d kommer gå i graven en dag, jag kommer sakna det!

Casablanca och en vinflaska


Ja, jag blev som skrivet tagen av bandet, allas dialekter och hur sångaren drack en flaska vin under spelningen då jag är van att del har öl eller vattenflaskor. Men det e på tiden tycker jag, rock och vin hör ihop, även på scen.
Jag, Mats och Anna


En helt underbar kväll helt enkelt. Bildbevis kommer och en stor elouge till Anna M och hennes familj, bättre sällskap kan jag inte tänka mej en kväll som denna. Och än en gång ser jag min tatuering "music is life" känner kvällens dofter o vinglar hem i mina skor av betydelsen, jag är glad att få var med även idag!
Så skrev jag igår och bildbevis har ni redan sett och visst är jag tagen än idag att fått sett de live och fått uppleva den här magiska natten av insikter, livemusik och så många härliga möten och känslor på en och samma gång.
Och så här avslutades sista låten, Josephine kör stenhår medans de andra ser på och lyssnar in



Hur mycket går det att älska?

Redan från första dagen älskade jag mitt lilla svarta marsvin.
Han var den enda killen bland fyra systrar. Han var hane, en halvtimme sen och helsvart. Familjen valde att sätta ut en annons. Killar ville de inte ha i sin flock och än mindre helsvarta djur och att han var sen var tecken på svaghet. Men ack vad fel de hade. Jag svara på annonsen och fick med Alvin (som marsvinet heter) tillsammans med hans pappa Elvis. Det var kärlek från första stund. Elvis var inte svag utan liten till växten med lika lekfull, busig som vilket marsvin som helst. Så här två år senare har han bara varit med om en tandfraktur men annars lekt runt, busat i min säng (trots att jag har allergi och borde inte ha de där, men vem kan motstå blicken från ett lekfullt marsvin i sitt täcke, inte jag iallafall ) och haft hörace tvärs över lägenhetens alla golv så det ser ut som ett tredje världskrig. Men när man sömnigt sitter på kontoret en vardags morgon och tar upp sin dator från sin väska och finner att ett höstrå också kommit med kan jag inte annat än älska de här små liven. De skrämmer mig lika mycket som inte. Ekonomiskt klarar jag precis av att ha dom och tidsmässigt vore det bättre om jag var lite mera hemma. Men inte ser mina marsvin ut och klaga. De väger som de ska, kuttrar lagom tills det är matdags och busar runt i säng om helgerna och soffan om vardagarna och klagar inte det minsta över den tid jag anser att jag missunnat de. Marsvin, framförallt mina, de är kärlek det. På högsta nivå.
Redan sedan andra dagen älskade jag mitt andra marsvin

Elvis var äldre än Alvin. Ja, han är ju hans pappa så det är väldigt naturligt att det var så. Men Elvis visa även tydligt på att han hade sina vanor och ville ha saker och ting på ett visst sätt. Det  gick inte träna upp honom till något annat eller få honom att göra ännu fler saker. Alvin lär sig även idag, såhär två år senare, en rad olika lekar och annat. Men Elvis älskar att bada, vill ha klorna klippta snabbt som attan, få maten serverad, roffa åt sig allt ätbart, förnöjt tugga wellpapp och allmänt strosa omkring eller hacka tänder för visa revir och vart hans plats finns i de olika utrymmen som de delar. Han har bara rymt två gånger och det visade sig vara för han frös och ville från den tunna filten till den tjocka och en annan gång fick han värmeslag för det var sommar och han blev aldleles yr! Helt tokig :P inte ett dugg lik sig själv. Då skriker han, söker tröst hos matte och skakar av rädsla. Jag lägger våta kalla handukar på honom, han lugnar ner sig och får fyra kalla pet-flaskor runt buren så även den blir sval och skön. Han ler förnöjt. Alvin har mindre päls och vid vissa sommarnätter bygger han gropar i spånen som han kan vända sig i för att försöka hålla värmen. Haha Så Elvis behövde jag lära känna och respektera på ett annat sätt innan jag kunde älska honom. Men nu har jag lärt mig. Elvis kör sin grej och Alvin han är nyfiken på allt och det bästa de båda vet, GURKA! och fågelsång speciellt om våren ute på balkongen.

TIPS! Så här mår djuren bra (och tyärr inte bra)
Jag kan inte annat än uppröras om hur marsvin felbehandlas i djuraffärer. Hur lätt de säljs vidare eller dumpas i närmaste skog. Ett marsvin klarar sig inte på egen hand i det fria. De kan inte och ska inte säljas ensamna då de är ett flockdjur och ett flyktdjur. Flyktdjur lever med en stress som är bra tills de inte kan hantera den i fel situationer. Som att få bo ensam, som att få i misär i enbart en bur eller tillsammans med kaniner. Marsvin och kaniner går bra överens men de talar inte samma språk. Därför är det viktigt att marsvin ska få så som de är födda till, fri golvtid, utomhus lekar vid 15 +, stor bur att vistas i, leva minst två och två eller upp till fler individer, ha tillgång till två mål mat i form av grönsaker varje dag, hö ständigt i buren för deras nedslitande av tänder, matsmällningen ska fungera som den ska och för allt lek och bus! Marsvin är inte särskilt kloka djur och testar gärna ägarens tålamod men kommer man överens med de kan de både lära sig simma, leka i gångar och hoppa hinder. Marsvin ska också leva dragfritt och varmt samt inte vara nere på golvet. Står buren på golvet ökar de deras stressnivå, de blir lätt kalla och sjuka av drag och oftast allt för lite stimulerade för de har inte tid för lek (som är deras naturliga drag) bara ständigt sitta på vakt för hålla värmen eller så ingen fiende dyker upp. Så ha marsvinen högt upp i en stor och rymlig bur där de bjuds på  grönsaker, färskt vatten, hö och som städas varannan dag. Då mår de som bäst!
Skulle tänka mig skriva mera men klockan har slagit måltidsdags och mina marsvin skriker för fullt. Så här bloggas det en annan dag och tack för oss! :) dags för morot, borccoli, lite gurka och sallad.


Liknande inlägg