The Sounds live @ Grönan

 
Majas kaxiga attityd, vulgära stil och pojk-flick aktiga sätt att sjunga och röra sig på, förvånar mig aldrig. De bjöd villkorslös kärlek, tålamod och respekt. Det här är ett band med hårt turnéliv bakom sig och med hits som sträcker sig långt utöver det vanliga. Det syntes även ikväll då de äntra scenen på Gröna Lund efter sju års tystnad. 
 
 
Två timmar innan konserten var flera rader publik samlade. Det var allsång, högtryck och stockholms varmaste dag. Vakterna höll noga koll på alla förbredelser och då Maja kom ut för spana in oss som kommit. Hon log, vinka och gick sedan vidare med två andra bandmedlemmar. De ordna alla instrumenten på scen, de kolla så allting stämde och helt plötsligt hade fem timmars väntan blivit fem minuter kvar. Introt var en minuts musik som kändes som en evighet. Rökmaskinen levde sitt egna liv och mitt i dimman stod helt plötsligt en helt band. Öste på, leverera och publiken blev euforsik och skrek. Mitt på scen stod Maja, sångerskan och kråma sig tillsammans med mikrofånen. Hade boxningsmatch med stativet och lät mikfrånsladden bli en piska över halva scengolvet. Det vart en ösig konsert med låtar som kom av sig med skratt.
 
 
 
Onyktra i publiken som fria till henne och kasta upp presenter. Maja hoppa ned från scen, i mitten av konserten och lånade en huvudbonad från en person i publiken. Hoppa upp på scen, sjöng en hel låt för sedan kasta tillbaka och tacka för lånet. Det vart mer musik och sång än mellansnack. Hon kom på sig själv ibland att hon kunde tala svenska med oss fast hon prata egentligen engelska.
 
 
 
Detta är en konsert jag sent kommer att glömma. Den bästa The Sounds konserten jag varit på. De kunde leverera bilder in i låt tre och det kunde få mig i tårar redan under låt ett. Och som jag önskat mig få en bild av Maja där hon sitter ned på scenkanten. Nu har jag många sånna bilder. tack  vare hennes lekfulla sett att verkligen leka sig fram med fotografer och stela vakter. Hon bjuder på sig själv så det räcker och blir över. Och jag har slutat förvånats över The Sounds och tar för vad de är för mig. Kärlek, Respekt och Tålamod. 
 
 

tid för att leva

 
                                                    Mina senaste bilder från Instagram
 
Kommer och tänka på att det är tio år sedan. Och att de korridorerna var mitt hem men inte är mitt hem. Att jag varit friskförklarad i tio år med några hinder på vägen, fast inget likt så mitt liv en gång i tiden var. Jag har svårt för att gå vidare. Har lätt för stanna kvar. I all sorg, i all musik som påminner och de där minnerna som är så bleka men känns så starkt inuti. Om de där resorna, den där flykten över åkrarna, alla dessa gravstenar jag inte våga möta. Ni är nu tre. Ni är nu tre jag ibland tror ska komma tillbaka och ta min hand och plocka upp mig, ta mig ifrån och visa mig er fristad som bara ni valt. Men så tänker jag på hur bra jag har det idag. Att era händer skulle få mig springa iväg det jag har. Och det är inte värt det även om ni så saknas. Jag har ett hem som bara är mitt.
 
Sånt här skissar jag ihop på mindre än en timme...
 
 
Jag har mat på bordet dagligen. Två älskade husdjur och vänner som frågar hur jag mår och hur saker och ting går. Vänner som hjälper en att flytta. Hjälper en att tapetsera. Tar tid för att ses, fika, festa och planera. Det är ett förhållningsätt att leva i nuet. Jag försöker. Men är någonstans i dåtidens land eller långt bortom i framtid. För det liksom blivit så. De där sveken, de där lovorden som inte höll och det den sköra ytan som kan spricka närsom. Den gör så jag ibland inte lever i nuet. Hur jag än vill. Och jag längtar dit. Slås av tanken varje gång jag går över torget och håller hårt i mitt ritblock och skissar ned min värld. Hur alla dessa solstrålar lyser på varje människa. Som att varje stråle vill upplysa om allt fint här i världen.
 
Att inget är oändligt och inget är så vackert som Liv. 
 

Våren, älskade vår

 
Det har varit hektiska dagar efter min göteborgsvistelse. Det var som en blixt från klar himmel och allting vändes upp och ned. Det var nästan samma som många andra vårar i sig. Flertalet insikter som jag inte vet om jag ska förverkliga eller inte. Laga en masssa mat, baka ihop en mängder av kakor och känna hur insprationen flödar. Vara på scen varenda måndag. Se nya människor, träffa gamla bekanta och frågasätta vänskapen.
 
Trädet utanför köksfönstret är förmodligen en hägg. För nu har grenarna fått gröna blad. Och i veckan stora vita blomklasar. Det blir så vackert mot gatulyktan och den svarta natthimeln som ligger som ett täcke. Över de som försöker sova. Men hos mig och grannen tvärs över gården. Där är det inte släkt. Och vi är inte släkt. Jag vet inget om den personen mer än att vi har lampan tänd oftast den tid på dygnet då andra sover.
 
 
 
Marsvinen tycker frenetiskt på sitt hö. Får golvtid, blir kallade bortskämda och jag ser det mer som ge de ett värdigt liv. På fredag blir det The Sounds live på Grönan. Så var jag där igen. Känns lite som förra sommaren var bara en månad bort. Fast det då egentligen var snö på gatorna och folk undra när våren skulle komma igång på riktigt. Enligt media den senaste våren på många år. Enligt metrologerna "Inget konstigt" och jag gick på söder. Likt många andra kvällar förr. Likt många andra gånger förr. Sådär inombords lycklig och tänkte att det spelar ingen roll. Att älta växer man inte av. Att kasta sig in i det man själv inte tror på. Det är också i det modet jag denna vår ska födas i.
 
Så ser jag en gullviva. Det knallgula mot det gröna. Drömmer en dröm om ett inredningsmagasin och prylar jag får måste-ha-begär av. Vaknar av att dessa prylar finns inte i verkligheten. Jag sätter mig på min soliga balkong. Efter ha spacklat, slipat och hostat in damm i lungorna, så väggen så småningom kan tapetseras- Jag ser hur barnen leker i parken. Och tänker. Våren är den samma. NYCKFULL. Men den är också på en ny plats, i en ny lägenhet i ett helt nytt perspektiv.
 
 
Och när jag lämnat dig mentalt och berättat det för dig för två veckor sedan. Då kommer du tillbaka. I din värld har du inte vetat om. Det där om att jag är färdig med dig nu. Och du börjar sakta krypa tillbaka. Men den här gången väljer jag vara stark. Jag har ett revir nu och även om det studsar till inombords. Även om jag vet att inre ärr syns inte lika tydligt som de yttre. Så är det inte värt det. För de inre ärren tar trippelt så lång tid att bearbeta jämnfört med yttre. Och mitt kvällste är nu färdigbryggt och jag kan luta mig tillbaka. Jag är sådan här. Ta mig för den jag är eller du kan lämna mig i fred.