eftertanke

Det finns så många manus som jag vill skriva och som jag vill ge ut. Men vad skulle folk tro nu när mina påhittade karaktärer blivit verkliga personer? Alla namn jag valt för boken har kommit till mig de senaste åren...det är märkligt hur livet kan i en handvändning bli någonting annat. Det är en konstig känsla att regnet kan få mig så levande...det är en konstig känsla att sommaren snart är slut och den var enkel. Nästan så enkel att jag ville finna problem som inte fanns. Ikväll vill jag minnas David Fransson och Gbg och den frihet att svälja mod att åka dit ensam och gråta en natt. En natt! en hel natt grät jag och sedan blev jag starkare än någonsin och klarade alla 6 veckor ensam i en helt ny stad. Det är konstigt att det kan släppas ut så mycket på så kort tid. Idag vill jag minnas den här dagen. För allt har funkat och jag har funkat utan en massa tjafs i huvudet, se sånt som egentligen inte finns där och helt utan förmågan att ställa till det för mig. Nu är klockan närmare 1 på morgonen och jag väljer att sova.


Såhär såg jag ut...då jag var i gbg för över ett år sedan nu.


Tandis today!





Så var det dags igen för tandis! Idag är jag mer nyfiken än rädd.
För idag slipper jag min ordinare tandläkarmottagning och ska till akuten inne i stan, vilken sommarutflykt minsann! Nu hoppas jag bara de kan sätta tillbaka min porslinstand för det ska alltid
vara något krångel med den saken....Kan inte gå med glugg hela livet liksom! =)

dags att packa väskan...Akuten = många timmars väntan ifall man inte har tur (och det har jag "bara" när det gäller kärlek såhär blir det mat, vatten och en och annan tidning)

Seee ya!

Nu ska jag käka sista måltiden :D

tankar efter midnatt


Igår...ikväll så såg jag framtiden och förstod meningen med livet just här och nu.
Visst är jag vilsen på livets stig men det gör mig mer trygg än osäker.
Jag ser saker helt annorlunda nu och sitta där med vännerna runt köksbordet...som igår kväll...
minnas den där festen för längesedan då man sken upp och vimlade bland kändisar...
den där gången jag sa något som fick en annan att skratta hejdlöst...tiden som är omärkbär
i min värld kan ändå gör sig påmind. Men just
 nu har jag nått bilden att vara något inför mina egna ögon
och det är starkare än gå och grubbla över vilket jobb jag sedan får.
Jag odlar grönsaker och blommor på balkongen, ser varje dag hur liv påbörjas,
hur lätt det frodas men hur hårt deras liv försvinner i en vindpust,
brist på vatten eller så torkar de ut...Jag ser mig själv i växtligheten och jag
  ser på olika bilder på folks facebookssidor. Jag ser deras liv helt utan avund.
Jag är mer betraktaren över att glädjas för sommaren och dess vardagsbestyr den består av...
Jag förundras varenda dag att det går att kännas så här.

Jag är helt enkelt lycklig nu och känner mig, för en gångs skull i livet, hel.





Tack alla för gårdagen! Framtiden finns i era ögon.



Liknande inlägg