Från Jordglob till Spetsglob

 
Bild hämtad från http://tovelisa.blogspot.se/
 
Kom inte riktigt ihåg när jag föll för Tove Lisas illustrationer och annat härligt pyssel. Men det var då min värld tog fart på riktigt. Efter haft en läcka på något år där ideerna var många men ingen verkstad att få saker gjort i. Så flög denna Tove Lisa in likt en liten sparv genom mitt fönster och viska mig om allt som fanns därute att hämta inspration i. Så jag drog fram ritblocket, hitta mitt pennskrin och kolla genom alla bilder jag gjort genom åren. Jag gick ut i naturen, satte mig på tunnelbannan och studera mina marsvin på att hitta saker att teckna, rita och få ned på pappret. Och så har jag hållit på. Tanken har alltid varit inspireras av Tove Lisa men nu har jag även härmat henne. För denna idé om att göra om en jordglob till en spetsglob var för fantastiskt för att motstå. Så övre bilden ser ni Tove Lises spetsglob och länken till hennes blogg. Här nedan ser ni bilder på mina illustrationer och mitt egna påhittade mönster. Jag valde lägga in, likt klistermärken, över på spetsmönstret, för få den mer personlig. 
 
 
 

Efter gjort raden med ränder kunde jag inte motstå se det som en räls.

Och till följd av det kunde jag inte motstå rita ett gammeldags tåg, med kolvagn därtill...
 
Tove skriver entusiastiskt om hur hon vill göra fler spetsglobar. Jag personligen känner att jag vill vänta. Skrubba bort karta tog tid, kraft och energi! ca fyra timmar total av rent slit. Sedan valde jag putsa upp den. Och mönsret rita jag på ca två timmar. För där vart jag så inspirerad och det var lite svårt att koncentrera sig då jag kände först för göra allt på en gång! men det gäller ha tungan rätt i mun. Min linjer är inte raka och mönsret mer rörigt än tänkt. Men å andra sidan uppskattar jag det icke perfekta och är mer än nöjd ändå! och här slutligen ser ni bilden på en liten testund, en högst prioriterad syssla i mitt liv, jag bara så älskar spetstyger och testunder! =)


 
 

 

KITE 13.05.31 LIVE @ Debaser Medis Sthlm

 
Nu har jag sett bandet i ett par vändor. När andra väntar på fulländat album efter femte EP:n så förstår jag inte hur andra tänker. KITE däremot tänker genialiskt. Eftersom EP:s är det dom gör. Och varenda gång överträffar de sig själva både live och rent musikaliskt på skivan.
 



De har verkligen utvecklats på kort tid. Det har bara gått fem år och fem EP:s. Ljudbilden har blivit större. Scenerna lika så. Matchat och synkat varandra har Nicko och Christian alltid gjort. Fast nu mer än någonsin. De bjöd som vanligt på ett fantatiskt ljusspel med sykadeliska mönster, blinkande ögon och siluett vargar  i vitt som sprang framåt. Det vart puls, adrenalin och sådär som alltid Är det redan över? Nej, det får inte vara slut nu! Men en timme hade gått och de hade  gjort sitt. Hänförd såg jag den röda ridån dras förbi och Nicko och Christian lämna scenen. KITE förblir alltid för magiska för helt förstå och ta in när jag väl är där. Och både ser och upplever men är så i det hela att jag glömmer bort. Jag filma samtidigt som jag fota med mobilkameran. Det var en bra kombo. Nu missar jag inget, nu ser jag bara om och om det igen. För KITE live, KITE som band i helhet och KITE på skiva är alltid felfria! 


 


Nu till några bilder på mig och dess inspration

Det hade så länge varit en självklarhet att ta sig dit. När jag fick reda på att de var gratis inträde, vart de som en  god bonus! Kom och tänka på fler utekvällar där ja inspirerats av kvinnor utan hår på huvudet. Eller de med undercut. Inte haft en tanke på att själv bära upp den stoltheten de skulle innebära. För jag skulle faktiskt inte klara av det alla dagar. Men KITE föder ett mod från musikens alla strömmar. De föder en kraft  från dess låttexter och tar med en på en resa bortom ljuspel och laserstrålar. Och någonstans där blir jag alltid modig. Någonstans där känner jag för visa hela mig själv och gå all in för det. Så kvällen till ära. Jag satte upp allt mitt hår, tog på mig en liten hatt och gömde hårknuten i den. Jag som annars aldrig visar mig utan lugg, gjorde  det denna kväll och jag som annars aldrig går i byxor. Gjorde det denna kväll. Lösögonfransarna, de röda ögonsminket och bandloggan var däremot något jag mer eller mindre alltid har på mig vid fantastiska livespelningar som inspirerar mig. Men nu visade jag det som jag vanligtvis döljer med kläder och hår. Nu visa jag helt mig själv, utan att döma mig själv, sedan strunta i hur andra såg det. Här nedan ser ni reslutatet!

 

 
 
 
 
 

Jag bara så älskar dessa bilder på mig själv. Jag gjorde det! Fantastiskt. Och en till bonus? När jag var påväg att lämna lokalen så knackar insprationen på min axel. Han med knappt något hår som närsom en tuppkam mitt på huvudet. Han som inspirerat mig i så många år. Och därför vart det även denna gång bilder på mig och Henric De La Cour, jag menar, vi blir så sjukt snygga på bild tillsammans! ”Det är bara det du har mig till” sa Henric och jag sa ”Nej, jag har dig som idol också!” och så blev han sådär misstänksam igen. Haha! Alltid lika kul. 

 

Jag och HDLC