Välkommen hem Alice!



Gullan somnade in i måndags och idag tog jag hem en ny tjej till Albin.

En snart ettårig tös med namn Alice. Fick reda på att hon föddes 30 aug. 2009 och hon är lite tam. Hon kommer från ett hem varav förra ägaren fick allergi. Så då togs hon hem till oss istället! Jag köpte henne på morgonen och det var lite dis i luften. Så jag lade lådan i en öppen väska och bar henne i famnen. Klev på bussen, guppen var ingen höjdare för Alice, högtalarrösten gillade hon inte heller, men annars så var hon mest nyfiken under den korta resan. Genom lufthållen stack ibland hennes näbb upp och ibland det ena ögat. Jag talade lungt till henne, gjorde pussljud och märkte att hon skuttade mindre omkring. Hon visade helt enkelt att hon var trygg med mig. Det känndes så fint.

Väl hemma;
Jag hann knappt öppna lådan så var hon inne i buren.

Hon tittade storögt omkring sig, smakade lite på galleret, gnuggade näbben mot pinnen, putsade sin fjäderdräkt och stirrade på Albin. Han titta tillbaka och började putsa sin fjäderdräkt. Alice utforskar buren rätt snabbt genom att börja gunga, leka med andra leksaker och vända huvudet å nästan alla håll å kanter. Hon ser ut att må toppen!

Albin sitter, efter tio minuter drygt, fortfarande kvar och tittar på henne. Någon halvtimma senare närmar hon sig honom, han går försiktigt fram, de nosar på varandra o gnuggar näbb. Han sätter sin gräns då hon vill dricka vatten ur "hans" vattenrör. Men efterstund så vågar hon sig fram och får dricka vatten för Albin.







Alice kollar nyfiket omkring sig. Hon tittar åt alla håll, hoppar från pinne till pinne,
gnuggar näbben mot Albin och ser in mot kameran, en riktig krutgumma minsann
!


Dags att kika både upp och ned!



Alice älskar och leka! Här provar hon på gungan och Albin hänger inte riktigt med i alla svängar hon tar.

Själv blir hon en suddig fläck för kameran eftersom hennes hastighet är så kvick.

Albin är inte längre ensam och han ser ut att trivas med henne.



 Hon har ett gällt skrik och gillar allt som rör sig, prasslar och uppmärksamhet är
bland det bästa hon vet ser det ut som.


Gullan steg till himeln!




I måndags somnade Gullan, familjens undulat, in. Hon fick en fridfull kväll dagen innan och eftermiddagen därpå försökte hennes hjärtevän Albin prata med henne. Han knuffade försiktigt på henne men Gullan svarade inte. Kort därpå dog hon. Vi alla grät och saknar henne så. Samma dag begravde vi henne i närliggande skog som vi numera kommer att kalla Gullanskogen, sov gott vännen!


Här synes Gullan en kort tid efter hon kom hem till oss vintern 2005.


Nu, 6 år senare, fick Gullan somna in och under sin gulgröna fjäderdräkt
bar hon på änglavinge, det är jag helt övertygad om, se bara färgen.




Gullan vilar nu i Mollyskogen, hennes grav prydes av solsken,
grönt gräs och ett gult löv som till minne av den färg hon bar och den värme hon spred.



Albin är idag ensam...han tycks inte riktigt än förstå vad som har hänt...
men snart vankas en ny kamrat i hans liv och han kommer få krafterna tillbaka.


Sov gott, ett brev till dig utan att veta din adress



GRATTIS KAJ/ZANDRA, min älskade morfar!
idag hade du blivit 74, synd att du inte finns kvar
men jag kommer alltid bära dig i mitt hjärta,
du visar mig vägen och trots de 50 år det skiljer mellan oss
och att det är 19 år sedan sist vi sågs,
så kommer jag alltid bära med mig minnerna du gav.

Trasmattorna i ditt kök,
kaninernas mjuka päls,
doften av trä och hantverk,

förlåt att jag hoppade i din säng så jag
inte fick dela sista tiden med dig
men jag var ett barn fyllt med ängslan att bli lämnad
ett barn fyllt med glädje
att alla inte tas ifrån mig


Jag tänder ett ljus och ler upp mot sommarhimlen ikväll,
ler och skänker en och annan tår
någonstans är du,
det bestämmer jag ikväll.

Någonstans sitter du och ler mot mina framgångar,
någonstans skiljde vi oss aldrig,

jag ler mot fotografierna
där du skriver
"Nu trivs morfar"
och jag sitter i ditt knä

vetat hela livet att vi är så lika
att det fanns inte plats för två
så en av var tvungen att gå

jag sitter ensam ikväll
men jag känner mig långt ifrån ensam
du bär mig
jag bär dig

och en dag
kommer jag säkert rista in ditt namn i
min hud,
kanske få barn,
ge dem ett eller båda av dina namn,
jag kommer i alla fall
le
och vara tacksam att jag är din brosdotter, "barnbarn" och ditt lilla gryn.

// Lea




 


Liknande inlägg