Cirkus Miramar live 18 april

Det är en nervkittlande tanke i sig då jag ser att Cirkus Miramar kommer spela i närheten av där jag kan ta mig till. Det går en vecka. På facebook håller jag dagligen dialog med förväntasfulla fans till bandmedlemmar. Så kommer dagen. 18 april 2015. Ett datum som suttit på min näthinna i minst en månad. Jag har väntat i tre år på få se Cirkus Miramar och kanske snacka med de live.
 
När jag träffar Per (sångaren i bandet) denna dag är han rastlös för han sträcksuttit i fem timmar. Jag skrattar och nämner att jag själv är en rastlös typ då jag blandannat suttit i tre år och väntat på få se bandet som trollband mig för elva år sedan. Bandet som fick mig själv att börja skriva och tro på det jag skriver. Fick mig själv att börja läsa poesi, så småningom uppträda och tävla i poesi till idag så stolt som författare till en rad diktsamlingar. För elva år sedan fick de mig även att upptäcka konsten att tonsätta poesi och kärleken till stråkar o fiol blev mycket starkare. 
 
sångaren Per och jag tar oss en snack...
 
 men försöka bli fotad med bandmedlemmar innan spelningen är desto svårare...
 
 En bit av Cirkus Miramar 
 
Detta band. Detta Cirkus Miramar. De har en blandad skara av musiker till välbekanta ansikten. Jag passar på att filma, fota och snacka med dom. Till en början är de inte alls intresserade. De ser på bandet som uppträder före dom. Till att sedan mer ta kontakt med mig. Per säger "Att stå med min gittar på mig hemma i min trädgård hade nog dragit mer folk än de som är här idag" Kanske är det så. Bandet är omtyckta hemma i Trollhättan och nämnda i Göteborg. Men så mycket längre har de inte kommit. Jag berättar för Per att jag skriver gärna om de, jag sprider gärna sociala medier runt till muntligt o berättar om att de finns. O han berättar om sin längtan till Stockholm. Så jag berättar om min dröm att få se dom i min hemstad.
 
En annan bit av Cirkus Miramar ...
 
 Unika personer i ett unikt band...
 
Konserten är en mix av nya och gamla låtar. De blandar "Lolipop och Coasterland" med en rad andra CM låtar. Jag känner igen rader av deras andra låtar i denna nyskrivna låt. "mina hjälter bara dör..." har byts ut mot tidigare låtrad om vänner som dör och tider som förändras. "Vi har nog skrivit mer än hälften av våra låtar om reklam än  om kärlek. För kärlek är något vi inte förstår oss på i detta band" säger Per mitt i konserten. Han sjunger gubbrock enligt han själv. Hånar oss unga i publiken då glasögonen åker på ett glatt och avlägset sätt. Det sjungs om "Slakteriet" och dess fabriker till mer lugna låtar "Simply Not a Lovesong" till "Vacker Värld" om en låt som handlar tills dels om allt som går fel i vår värld men ses som rätt. Ironi är ledordet i den sången till Lovesong där resan är lång utan returbiljett. Jag sjunger med, jag håller med, jag känner inom mig att detta band kan sjunga hur mycket de vill om destruktiva sätt, till tappa ränder på zebrakroppen och tralla sig fram om svåra vägar, vilket som är jag kvar för rent utav veta att ett Cirkus Miramar kommer alltid behöver finnas. Inte bara för min egna självutveckling, inte bara för dagens Vegofest ute i Hågby i Uppsala utan för de kommer alltid behövas finnas svar i vår annars rätt så orättvisa värld vi lever i. Ett svar jag kan finna i Cirkus Miramars texter 
 
Playlisten jag fick av Per.
Listan som inte följdes helt men mycket kom med o kärlek blev det av det
 
 Jag börja rita i mitt block och Cirkus Miramar såg till att fortsätta fylla ut sidan 
 
Å jag tackar dom. Jag får kramar. Jag får höra att de vill till Stockholm nästa gång. Jag skickar vidare mitt anteckningsblock. Jag upprätthåller dialog men nästan var och en av musikerna. Tills blocket har fyllt med signaturer och jag vänder mig om för se de en sista gång. Jag hoppas verkligen de inte fryser lika mycket som denna dag eftermiddag eller att det ska gå tre år. För jag står inte ut med tanken att inte få höra CM annat än från mina hörlurar eller högtalare. Jag behöver de live. Gärna föralltid. O när en musiker vill ge mig kramar över orden jag sagt är det som en komplett dag har upplevts. 
 
När delar av ett Cirkus Miramar tackar för sig...
 

 
 

WoolFish live @ Lilla Hotellbaren Sthlm

 
Det är kalla vindar på Södermalm denna kväll. Aprilvädret har landat i början av Maj månad och en skara tappra människor har samlat sig. Lokalen heter Lilla Hotelbaren och scenen känns väldigt intim. Ljuspunkterna bryter av det annars rätt så mörka i inredningen. Människorna ler, skrattar, dricker och minglar runt mellan borden och golvytan. 
 
 
 
Några minuter efter avsatt tid börjar bandet spela. Ett mäktigt intro helt utan sång, Som hastigt bryts av och sångaren Sam presenterar WOOLFISH. Ett indieband som poppa upp från banden Monde Yeux och post-rockbandet Moonlit Sailor redan 2011. Två killar som blandar sina influenser och viljan att skapa något nytt och unikt tillsammans. Ikväll leker de sig fram mellan kraftiga trumslag och melodier som euforiskt fångar små ögonblick till stora hits. I mitten av konserten bjuder de på elektroniska instrument till klassiska och en sång i olika stämmor. De kalla vårvindarna håller sig borta och under några minuter får publiken uppleva sommarbriser och värme. De här bandet stegrar till stannar upp och ler i mellan raderna av fullt allvar.  Sam avslutar kvällen med låten No Matter Of Sniff och berättar om att det precis gjort en musikvideo till den och att en EP kommer senare under året och publiken applåderar och busvisslar av förtjusning 
 
 
Gillar du band som Winhill/Losehill, Fleet Foxes, New Moscow eller Roscoe så är WOOLFISH något för dig.