Göteborg och kärlek
Imorse vaknade jag av ett gott tecken från min ängel. Låten "I will miss you" eller ngt liknande spelades. Samma låt som för nio år sedan då jag bad henne ge ett tecken om hon fanns nära mig. Det är stort varje gång och det ger mig en enorm styrka. Igår mådde jag inte nämnvärt bra inombords och jag märker tydligt då det inte känns bra. Men jag kan inte sätta ord på tomheten. Känns mer som jag vacklar omkring och gör mig ständigt osynlig både för mig själv men också in för andra. Jag tänkte tillbaka på min Göteborgsresa i helgen och vips så blev jag så mycket gladare. Den sista dagen, i måndags, så lyckades jag shoppa för 400 kr. En kappa, en grön tjockärmad kofta, en mörkgrön finblus och en svart klänning. Jag fyndade även ramar. Jag var väldigt glad för att få så mycket för så lite pengar. Men nu ska jag mer berätta om lördagen då det äntligen var dags att se och träffa Melody Club.
En helt underbar avslutningskväll för Melody Club i Parken.
Jag och Martin var ute i god tid. Knappt något folk syntes till, scenen och baren var nedsläck och annan fest pågick på övervåningen. Men det dröjde inte så länge förrens stället vi var på, undervåningen, också öppnade. Jag tänkte direkt tillbaka till huset i huddinge och min första MCställning. Platsen, parken i gbg, de var såå lika. Det blev en väldigt intim spelning då det inte var mycket utrymme mellan publiken och bandet. Men det var också roligt. Nästan lite för pirrigt eftersom det helt plötsligt blev så verkligt. Jag hade inte fått upp adrenalinet tillräckligt och det kändes så konstigt att stå mitt i spelningen och bara gilla läget - men inget mer. Men så i mitten och de sjöng The only ones och efter det wildhearts så var jag på plats igen. Det var störtskönt! trots att Stoffe råkade slå mikrofånsladden mot mitt ansikte. Det gjorde mig inget. Publiken blev bara fler och fler och varmt blev det också.
Andy är riktigt cool och facinerande.
Efter spelningen samtalade jag med bandet. Bekände tidigare misstag och hur mycket jag gillar dem. Stoffe blev jätteglad över att se mig och sa att han inte tagit skada av då jag råkade kasta en kanin (gosedjur) på honom under en spelning för många år sedan. Erik fick jag, överförväntan, väldigt god kontakt med. Han brukar vara en sån som håller sig i bakgrunden. Men inte den här kvällen, det gjorde mig glad. Kort efter spelningen var slut så sträckte han ut sin hand mot min hand. Jag tänkte att han kanske ville hälsa på mig, eftersom jag sekunderna innan skakat hand med de andra då de lämnade scenen. Men icke, Erik ville ge mig sitt plektrum. Jag har aldrig i mitt liv lyckats få tag i ett plektrum eller närmare kontakt med Erik. Så symbolen för detta blev ren glädje. Plektrummet ska snart upp på väggen. Hihi.
Efter spelningen så pratade jag även med Jon. Hur svårt det är att få bild på honom och annat. Så jag fick chans att fota honom. Både med mig brevid och med honom själv. Jag är väldigt glad för bilden.
Äntligen en tydlig bild på Jon!
Jag vet att jag snackde också med Nicko och Andy men jag minns inte helt om vad. Vi var mest glada att se varandra. Jag minns att Andy var lång men den kvällen i gbg var han som en milstolpe. Haha. Stämningen var mycket god och jag berättade för MC att min mamma också ville ha atugrafter. De log och så berättade jag att det var för MC har gjort mig lycklig och gjort så jag kommit ur så himla mycket jobbigt. Och Stoffes leende var obeskrivligt för den stunden. De ända jag hade att signera för den stunden var ett kvitto. Ett väldigt ostabilt kvitto som svindlande mellan dem fem som skulle signera och en massa fans som var precis överallt. Jag såg Stoffes koncentration på att lappen inte skulle försvinna och hur han ansträngde sig att den skulle tillbaka till mig. Resten av kvällen hängde jag en stund vid deras signeringsbord och det var så kul. Att se på dem, att se gamla fans och att se nya fans. En glad kväll helt enkelt.
Stoffe.
Det var rätt klurigt att få en bra bild på Erik. Det här blev nog den bästa. Där ser man även bild på hans plektrum som ett utav dem är mitt nu. Wiie.
Erik.
Det fanns också väldigt många nya fans på platsen. De undrande om vem som ritat bilden på omslaget. Stoffe förklarade att det var han. De undrade också varför hon grät och hur det kom sig att skivan hette Goodbye to Romance och Stoffe förklarade att flickan blivit bedragen. Fansen tyckte det var sorgligt och det skulle vara bättre med en glad flicka. Stoffe svarade rakt av "Men allt är inte glatt här i livet." Fansen såg ut som de fått sig en blixt från klar himmel.
Stoffe förklarar för fansen varför skivan heter Goodbye for Romance.
Ren spelglädje! Nicko och Stoffe och en liten snudd av Jon mellan dem.
Göteborg var inte bara MC. Vi passade även på att träffa Jakob och hans fiskar. Det blev en söndagsmiddag med både snack om Håkan Hellström och gitarrspel. På fredagen då vi kom till gbg så var vi där för Herr H på Liseberg. Det var sjukt mycket folk och helt omöjligt att få bra plats. Men jag fick chansen att se en kvart av spelningen. På en vägg gick det ut en träbit att stå på och Martin att stödja sig mot, då såg jag över hela publikhavet. Maffigt. När scenljuset dansade sig över alla, Edielwiess spelades ut ur högtalarna och Daniel Gilbertson kom ut för presentera sig själv och bandet blev folk som galna. När Håkan kom var det som världen stannade för en stund. Hans ord vägdes i guld och adrenalinet flödade. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Alla gamla Håkan minnen kom tillbaka på en sekund och under låten RAMLAR var det som inget annat fanns. Jag har aldrig känt marken gunga så pass mycket som den kvällen.
Göteborg blev också Liseberg med Håkan Hellström på scenen.
Hela gbg var där för att ta avsked av sommaren, för att dansa och ha kul. "Mina vänner...jag är glad att få vara här ikväll...efter den här konserten kommer vi att inte ses på mycket länge...hur länge vet jag inte ikväll..." sa Håkan kort efter jag lämnade konserten. Det var vemodigt. Jag ville uppleva mer. Men det gick inte för allt publiktryck. Men jag och Martin passade på att stanna kvar på Liseberg och höra musiken i bakgrunden. Följade morgon kom recensionerna i GP och jag log åt dem. "För er som inte var där kanske kan förstå att det var underbart igår. Men för er som var där förstår verkligen hur pass underbart det var." Jag förstod verkligen recensentens ord. En Håkankonsert ska man vara på plats för att förstå. Det är där musiken kommer till liv. Det är där man förstår magin i hans musik.