Memento te mortalem esse
I den nya serien Annas eviga bjuder Anna Lindman Barsk in gäster som aldrig annars skulle dela middagsbord, människor som har diametralt olika åsikter i livsavgörande frågor. http://svtplay.se/v/1968204/annas_eviga/del_4_av_16
att diskutera döden med barn, med främlingar med dem som inte kanske annars hade brytt sig.
Jag såg programserien Annas Eviga häromkvällen och de diskuterade hur det är att ha en sjukdom som kan ta livet av mig...hur det är att blogga om detta ända fram till slutet och så nästa avsnitt att diskutera döden med barn. En del i panelen valde att inte läsa dem sorgliga meningarna i sagoboken om ett marsvin som dör. Andra menade på att det var bra och att man kunde ta det då barnet blir äldre eller så tala om himelriket. Jag blev förvånad över de flestas svar. Att dö är lika natruligt som att födas. När jag var barn så fick jag snabbt veta vad döden innebar och fick det förklarat på en mängd olika sätt. Jag har aldrig känt rädsla för döden mer än att sakna närstående eller jag ska dö alldels för tidigt eftersom jag älskar livet. Jag tycker man ska kunna säga det sorgliga, att inte ta livet för givet utan se livet de dagar man får och göra det bästa av dem. För barn förstår mer än vad många vuxna tycks tro och det gör mig upprörd att vissa väljer svälja orden som borde vara lika självklara som att jorden är svart, himlen är blå och solen är gul.
Memento te mortalem esse http://lista.se/listor/10-kloka-latinska-ordsprk-och-talestt-1131/