Pulsen slog på helvarv, nerverna var spända och jag var lycklig över att jag kunde hoppa över hindren och in mot Poetryslamkväll nr 4. Johan var glad att se mig och hällde över mig en massa godord. Lola kramade mig hjärtligt och log bredare än ladugårdsdörr . Mina vänner var på plats och Martin. Denna gång hängde Danne, Anders och hans pappa med oss till underbara bar. Vi bjöds på liveband som repade, mörk lokal och Johan sa att det var två som skulle behöva hoppa av för jag skulle få en chans att uppträda. Jag trodde inte på hans ord och var glad för jag ens kom dit. Att jag slapp vara förkyld och att Anders såg på mig att jag var piggare. Timmarna tickade på och likaså våra diskussioner.




Johan högg tag i mikrofonen och sa att alla poeter samt reserver skulle samlas utanför. Jag hajade till, tog på mig min kofta och gick malligt ut mot porten. Gången till dörren tänkte jag att ”det är så här det måste kännas att vara riktig poet och få uppträda.” Jag och de andra stod en stund och väntade på Johan och hans kupan, det blev kallt men det blev roligt att få höra kort om de andra. Så sa han de magiska orden att jag inte längre var reserv utan poet och jag skulle läsa mina texter.



Bilden är inte tagen från ikväll men jag såg nästan ut såhär då jag läste. Denna bild är från senaste gången jag läste så jag blev väldigt tagen på sängen, så att säga, då Johan bad mig läsa dikter mitt upp i allt. Men kul som attan var det och det är inget jag tackar nej till!

Helt oförbredd tog jag upp mina papper. Jag försökte se över publiken men strålkastarljuset var alldeles för starkt. Jag läste mina ord och jag fick jubel, applåder och proffsjurydamen gav mig höga poäng. Efteråt sa hon ”Du var bäst ikväll tycker jag.” Anders sa att han talat med förra vinnaren My och hon hälsade via honom ”Jag hejar på Lea.”, Martin var stolt över att jag läst och är hans flickvän sedan sa han orden ”Jag vet att du är bra älskling men jag trodde inte du var så bra på att läsa poesi." Anders pappa sa att min poesi kändes äkta, den förmedlade känslor och man får välja själv vad orden ska stå för. Jag blev glad. Eftersom det är så jag skriver. Kanske något kryptiskt men ändå så att vissa känner igen sig samtidigt som de inte helt förstår.




När alla poeter före och efter mig läst klart var jag övertygad om att jag skulle vara en av dem fyra som skulle åka ut. Det blev en paus och det blev livemusik. Anders satt ihopkrupen och var nervös för min skull. Sedan räknades poeternas namn upp och mitt namn var inte med. What?! Jag kom med till semifinal. Vi alla jublade och jag har sällan känt mig så stolt som i den sekunden. Jag trodde jag skulle få någon femton poäng men fick istället tjugotvå. Anders blev glad och sa att jag borde vinna allt annars så blir han besviken.




I semifinalen fick jag möta en veteran som hade tävlat i tretton år. Vunnit varenda gång och kommit med till SM. Givetvis kickade han ut mig där. Men nu kommer vi till det fantastiska. Inte bara att jag hamnade i semi, fick kram av Lola och Johan utan jag var bara tre poäng att kicka ut veteranen. Det trodde jag aldrig! jag vet att min poesi berör, jag vet med säkerhet att jag kan skriva och jag står för mina ord. Men jag trodde aldrig jag kunde tävla i poesi och få höga betyg. Så ikväll blev jag flera erfarenheter rikare. I övrigt är jag så lycklig att jag inte kan beskriva det bättre.

Det är skönt att få höra ”Lea, du måste tävla igen, så är det bara.” De vill ha mig tillbaka och jag blir starkare i mig själv.  

Tack för orden ikväll och tack för en störtskön publik.