GRATTIS KAJ/ZANDRA, min älskade morfar!
idag hade du blivit 74, synd att du inte finns kvar
men jag kommer alltid bära dig i mitt hjärta,
du visar mig vägen och trots de 50 år det skiljer mellan oss
och att det är 19 år sedan sist vi sågs,
så kommer jag alltid bära med mig minnerna du gav.

Trasmattorna i ditt kök,
kaninernas mjuka päls,
doften av trä och hantverk,

förlåt att jag hoppade i din säng så jag
inte fick dela sista tiden med dig
men jag var ett barn fyllt med ängslan att bli lämnad
ett barn fyllt med glädje
att alla inte tas ifrån mig


Jag tänder ett ljus och ler upp mot sommarhimlen ikväll,
ler och skänker en och annan tår
någonstans är du,
det bestämmer jag ikväll.

Någonstans sitter du och ler mot mina framgångar,
någonstans skiljde vi oss aldrig,

jag ler mot fotografierna
där du skriver
"Nu trivs morfar"
och jag sitter i ditt knä

vetat hela livet att vi är så lika
att det fanns inte plats för två
så en av var tvungen att gå

jag sitter ensam ikväll
men jag känner mig långt ifrån ensam
du bär mig
jag bär dig

och en dag
kommer jag säkert rista in ditt namn i
min hud,
kanske få barn,
ge dem ett eller båda av dina namn,
jag kommer i alla fall
le
och vara tacksam att jag är din brosdotter, "barnbarn" och ditt lilla gryn.

// Lea