Igår...ikväll så såg jag framtiden och förstod meningen med livet just här och nu.
Visst är jag vilsen på livets stig men det gör mig mer trygg än osäker.
Jag ser saker helt annorlunda nu och sitta där med vännerna runt köksbordet...som igår kväll...
minnas den där festen för längesedan då man sken upp och vimlade bland kändisar...
den där gången jag sa något som fick en annan att skratta hejdlöst...tiden som är omärkbär
i min värld kan ändå gör sig påmind. Men just
 nu har jag nått bilden att vara något inför mina egna ögon
och det är starkare än gå och grubbla över vilket jobb jag sedan får.
Jag odlar grönsaker och blommor på balkongen, ser varje dag hur liv påbörjas,
hur lätt det frodas men hur hårt deras liv försvinner i en vindpust,
brist på vatten eller så torkar de ut...Jag ser mig själv i växtligheten och jag
  ser på olika bilder på folks facebookssidor. Jag ser deras liv helt utan avund.
Jag är mer betraktaren över att glädjas för sommaren och dess vardagsbestyr den består av...
Jag förundras varenda dag att det går att kännas så här.

Jag är helt enkelt lycklig nu och känner mig, för en gångs skull i livet, hel.





Tack alla för gårdagen! Framtiden finns i era ögon.