Tankar och Norge

Det är ovanligt tyst i korridorerna. Jag lägger mig ner på betonggolvet. Lysrörslampan skakar till med sitt ljus. I takt med hörseln hör jag hjärtslagen mycket tydligare. Det här skulle inte bli någon vanlig dag men jag kunde heller inte sätta ord på varför. Regnet sila ner sakta från fönsterrutan som sett sin bästa tid. Jag reste mig upp och kände mig mer levande än någonsin även om det så bara var timmar kvar...

det var timmar kvar tills min värld aldrig mer blev sig lik. Det var minuter kvar tills du skulle komma rakt emot mig och jag skulle ligga åter igen på betonggolvet. Fast denna gång...denna gång mot min vilja.

// Urdrag från senaste anteckningen skriven av mig. Törs inte lova att detta är stycke från min framtida bok, men så kanske ;) håll ut! Tids nog kommer den också.

Men nu så känns det  som det finns viktigare saker att skriva om. Därför tar jag det här nedan;

Så till Norge. Alla har sin åsikt och jag har knappt vädrat min. Eftersom jag har miljontals frågor men inga som helst svar. Det som har hänt är oförlåtligt. Men det bästa jag hörde citeras idag var från en tjej som var på ön. "Om det finns så mycket hat i en människa, tänk då hur mycket kärlek det finns i oss alla som är kvar." Jag blir tårögd om allt nytt jag hör. Allt nytt som visas på tven, går att läsa om i tidningarna och det ändå jag kan göra är att visa mitt stöd. Jag sätter ut en norsk flagga på min facebook (likt många andra) och känner ett mod att visa min sorg inför det som har hänt. Jag tänder ljus och tänker så många tankar. Jag hoppas på att få se den fortsatta styrkan hos befolkningen, jag beundrar att de aldrig ger sig och så hoppas jag på ett mycket hemskt, svårt, långt och lidande straff för han som gjorde vansinnesdåden. Det finns inga ord. Eller det skulle då vara dom här. Men de är inte tillräckliga...låt en ljus framtid få möta oss alla.
Sov gott och vila i frid.



Kommentera här: