"En rebel lägger sig inte ner likt aska, hon stiger längs med flammans födelse"

Och det fick mig att förstå vikten att det går inte leva med sveket jag aldrig vill unna någon. Jag klarar inte av hjärtat som slår för en ofödd individ. Jag klarar inte av den puls som stiger likt ångest vid min sängkant om nätterna. Jag måste iväg, jag måste resa mig upp, det har gjort tidigare och det är fortfarande min grej. Så imorgon packar jag väskan med tre klänningar,en bok, en nypa mod en stor säck med bonusandetag. Jag måste visa världen att den är inte bara förstor ibland så passar den precis också. Det krävs mycket att få plats i en sådan liten kropp. Jag bara lever ett liv medans jag fått höra att det jag lever är avancerat, att mina förklaringar är ursäkter och att det finns bara två sätt att svara på; Antingen JA eller så NEJ. Men jag kan inte leva så. Därför får vi se om världen sviktar likt en vågskål eller om denna säck med bonusandetag får mig att pröva mina vingar. Imorse tog jag också lite bilder nere vid Hökarängdbadet. Det är så vackert där. Ett litet paradis i sig. Som snart går i graven. Varför försvinner det vackra i stans förorter för? Det har jag alltid undrat. Men nog om det och njut av bilderna vettjá :)

Vid dessa vyer fanns det bara tid för eftertankar...

Det var nästan knäpptyst denna morgon...

Citat: Kent

Symbolen för att livet aldrig är en rak väg att vandra 


Kanske säger jag emot mig själv, kanske andra får rätt, men då har iallafall jag fått prova på.
Väl mött här längre fram!