Markus live @ Cirkus 12 11 11


Jag var i ett gränsland av att veta vad jag gjorde och inte. Jag hade precis lämnat bakom mig det där svåra som delvis musiken fick ta hand om. Så åker jag till cirkus. Blivit nykär likt en blixt från klar himmel på en halv sekund, alldeles oväntat så kommer ny kärleken emot mig. Där faller biten på plats. Vi är på väg till Cirkus i Stockholm för att se musikern som fick ta hand om allt det där jag lämnat bakom mig. Jag blir nervös.



Jag får adrenalinkick. Jag går alldeles för snabbt, talar alldeles för gällt och andra väl valda ord från sällskapet bredvid. Men jag ursäktar mig bara och slutar låtsats ha kontroll då jag inte alls har det. Vi tar spårvagnen mot Djurgården och strax efter vi kommit fram så ringer en vän och undrar vart vi är. Jag blir mer än glad. Jag hinner se mina vänner innan konserten också. Det trodde jag inte först men nu så blev det så. Det gjorde mig hemskt glad! Och fick mig ned på jorden för en stund.
 

 

Stämningen i lokalen är spridd. Stå publiken gör raketen med fötterna, de längre bak vrålar och de andra applåderar och tar för vad det är. När backdropen med Laakso åker upp brister det även inom mig. Hela jag börja skaka och det overkliga kommer snart ske. Det känns som Enya introt är milslångt till att helt plötsligt står de där. Laakso, återförningen bara ikväll och Markus hälsar oss välkomna. Jag minns fler låtar än vad jag först trott. Jag får adrenalin påslag och High Drama, Västerbron och fler låtar därtill fick mig att inse att det där jag trodde jag lämnat kan faktiskt komma tillbaka. Men nu i ett mycket mer tryggt förvar. Bara tanken att veta vilka som var i lokalen gjorde mig glad.


Efter Laakso så kom Markus Krunegård och hans band. Långa intron som trappades upp, snygga melodier som var längre än på skivan och en Markus som gav allt så svetten lackade. Han var glad att få vara där, få vännerna till att göra det dom så länge drömt om men inte trodde skulle gå att göra. ”Tänk, ikväll står vi här… det blev lite mycket att bocka av där ett tag…och rent personligen kände jag att jag behövde göra något kul på vägen….Så ja, så vi boka det här med alla mina kompisar och att alla ni ville komma är helt jävla fantastiskt! ”Han gungar med kroppen fram och tillbaka, viftar ut med höger armen om publiken och trummisen kompar han ord för ord.

Efter mellansnacket bjuder de på en än så länge outgiven låten ”Dansa utan kläder” och den blir snabbt populär. Man lär sig texten kvickt, det blir folk dans och adrenalin i hela lokalen.  Sedan tar musikerna över och det blir mer mellansnack från Markus ”Det här är helt magiskt! (tar sig för huvudet) Vi hade ganska höga förväntningar, i alla fall jag, från något litet hotell i Linköping att börja med till det här. Det här är så jävla jävla grymt!”  Efter den låten säger Markus ”Kom igen nu Stockholm! Den här vet jag att ni kan!” och givetvis kom låten Jag är en Vampyr och allsången är med lika klockrent som den förra låten. Givetvis från min sida också. Efter kom låten ”Ibland man gör rätt Ibland gör man fel Lev med det” När de sedan spelade låten Korallreven & Vintergatan gör de en ny version med dragspel och trummor som stegrar upp musiken i ett högt tempo för landa på mitten av Markus ord och han är helt perfekt i sitt sammanhang: att värma upp publiken.


Mitt i  konserten kom bandet Hets som Markus också  är frontfigur för.  Han går från ett moget, djupsinnigt smalt spektra av livets alla svårigheter till att totalt vända och bli en ivrig tonåring som mer eller mindre bara vill ha ut sin ångest. Väl valda ord.  ”Jag vet inte så mycket om er.  Men jag vet ganska mycket om några få.  Det här är mina tio år om Stockholm.  Jag ger er Stockholm Skyline” En text som jag tycker är perfekt för den beskriver allt det där som är Stockholm för mig. Han beskriver många stadsdelar, utekvällar, vanliga dagar och lyckas få ihop det i en relativt kort låt. Fantastiskt.  Efter det så ”Från bästa vänner till någon man inte känner.  Och det händer faktiskt hela tiden. ”Jag brister ut i vrål, tårar och Markus byter från gitarr till synt. Från att stå i mitten av scenen till att ställa sig på vänster kanten. Musikaliskt överträffar Markus och banden alla broar denna kväll.

 



”Gud vad ni är tysta. Det är söndag. Nu ska ni få höra. Det handlar om min Morfar som är från Tornedalen. Precis som min mamma som sitter här någonstans. (Publiken vrålar) och han jobba som skogshuggare och då jobbar man skift, är hemma ibland och ibland är ute i skogen och blir myggbiten. Det man gör utöver bli myggbiten är att man bränner ned skog så det ska växa bättre. Och det där tycker jag är jävligt poetiskt och hoppas att det funkar så i det här privatlivet.  I det här privatlivet man har … att askan efter det blir någonting bättre. ”
Sedan kommer låten ”Askan är den bästa ur jorden” En text som betytt mycket sedan skivan kom ut i våras.  Jag gillar främst texten ”Det är först när man ger upp som det blir något nytt. När man släpper taget tar man steget , Jag vet hur ont det gör när hoppet dör …men askan är den bästa jorden.  Även fast du inte tror det. Vi kommer födas och dö och födas igen så länge du hör musiken. ”Publiken viftar i takt med armarna till musiken, vi alla sjunger med och Markus glädje hör man i hans stämband. Det blir jubel då musikerna får ett solo-ögonblick och ljuset dansar över hela lokalen.


Men är det något som tog priset ikväll var det ändå Mänsklig värme.  ”Oj! Vad har vi fått varit med om ikväll? Tack så hemskt mycket för vi fick göra detta tillsammans med er. Det här är Mänsklig värme (pekar på alla i publiken) på riktigt!!! (publiken vrålar) Den ena smarta saken jag kommit på är att mänsklig värme är botemedlet  mot allt! Mänsklig värme är botemedlet mot alla som sitter i sin sorgliga ensamhet och tänker på sig själv.  Och mänsklig värme är botemedlet  för att Sverige demokraterna  är det tredje största partiet i Sverige, just jävla nu! Mänsklig värme är det vi haft ikväll och nu kommer det mer och mer och mer och mer (x10) mänsklig värme! Ni är bäst! Tack så hemskt mycket för ikväll” Markus torkar sig för pannan. Musikerna möter Markus blick och låten tar sin början.  Den växer längs scenkanten, i varje sladd in mot varje instrument och mikrofon för att dansa ut mot publiken som applåderar, jublar och sjunger i.


Sedan blir det tyst. En efter en lämnar scenen. Men lokalen är fortfarande mörk och scenarbetarna riggar scenen. Så man har på känn att något mer kommer att ske. Och mycket riktigt. En kort stund efter senaste låten avslutas hela konserten med låten Stjärnfallet. Det blir ett vackert solo i all sin enkelhet där sedan publiken sjunger i och Markus ler. Lokalen tänds upp och publiken slutar inte fast musiker och Markus lämnat scenen sedan länge.

Stjärnfall, stjärnfallet är jag

Och du är himlen jag föll från den dag

 Stjärnfall, stjärnfallet är jag

Och du är himlen jag föll från den dag

 Stjärnfall, stjärnfallet är jag

Och du är himlen för mig varje dag


 

Kommentera här: