Småsaker blir Storsaker
Ibland känner jag mig som en cirkus artist! Jag har alltid fascinerats över dessa människor som är så viga likt jag inte finner ord hur pass viga de kan vara! De gillar jag. Så jag låtsats ibland, posar på fotografier, att jag allt är en vardagsclown som vänder upp & ned på livet och gärna in & ut och för krydda till det så slår det ibland knut på mig, det slår volter och det balanseras mellan två världar. En säker och trygg plats till en mindre säker och trygg plats. Där i mellan växer jag. Säger högt till mig själv att jag borde sova men lyssnar på The Used så pass mycket att jag tillslut inte förstår hur jag kan fungera utan att ha den i bakgrunden .Kör huvudet mot hård yta av misstag, snubblar på mina egna skosnören, skrattar högt åt musiken i hörlurarna så alla på t-banan vänder sig om, ja! Jag är allt en vardags clown. Låter heller inte bli att dansa till Melody Club i spöregn och känna mig mer levande än någonsin! Sedan får jag orden av M "Trots allt som hände dig Lea så är du ändå så glad" Ja! Varför vara mer ledsen, bitter och ångerfull? Sen jag fick en diagnos såg jag ingen mening i det längre. Min skuld, mina fel och misstag var inte längre mina. Det var en del av en diagnos. Det var inte undanflykt, bortförklaring utan helt enkelt en förklaring. Fortfarande mina handlingar men också ett par gener som satte sprätt på hur jag tänkte och agera. Lätt och vara efterklok.
Så nu skrattar jag mycket mer, vänder de positiva i många stora frågor och där i mellan facineras av människor, dess kultur och hur de agerar runt om i vårt samhälle.Hamna idag på Kulturhuset i Stockholm och studera människor. Himla intressant. Jag kan ännu inte förklara på vilket sätt de inspirera mig. men finner jag orden senare, så TRO MIG jag kommer och berätta minsann!
Ja, så får jag en fix idé att fota mera. Mig själv, djuren, tiden, tankarna och de där oväntade mötena. För rista in ett minne i något som ännu inte betyder något specifikt men kanske för mig längre fram tänka på hur jag då...Och så en tanke, då kan den där bilden bli så viktig. Gärna mystiska, märkliga och helt knasiga bilder på mig eftersom effekten blir att jag ser ett mod födas fram som jag från början inte trodde jag hade. Jag visa mig utan lugg i min blogg?! Dröm och Glöm bara för något år sedan. Men här är jag idag. På bild: Världens cirkus artist! Woe. Det ni! Jag vill avsluta med den status uppdatering jag gjorde idag Har druckit alkohol (under festligheter och helger) i sex år nu, innan var jag nykterist och fortfarande kan jag inte dricka ett glas vin (eller annan alkoholhaltig dryck) ensam. Jag bär sådan skuld! Det går inte. Det känns så fruktansvärt ensamt. Folk kallar det för njutning men jag känner att det går inte, jag vill inte, klarar inte av det! Så njuter av äpple jos och känner mig stolt! Mums Jag vill belysa de små sakerna här i livet som kan bli de stora sakerna. Som jag oftast poängterar på scenen. Åh, vad jag är glad för denna hösts Öppna Scener, det får mig att växa på nytt! Det skrev jag också i statusuppdatering Först var det kärleken,sen insikter och nu scenen som gör att jag är vän med mig själv...och det har bara gått ett halvår sen senaste strid,härligt fort det gått! Det är helt otroligt hur livet inte gått förbi mig, det har bara tagit mig längre tid, att förstå hur det är att verkligen leva det och inte bara behöva överleva det.