en tung dag med ljus

 
 
Hela youtube filmen hittar du här
 
Jag kan tänka mig att 11 September väcker minnen. Jag tänker inte så mycket på det som hände för elva år sedan. Även om WTC terrordåden är fruktansvärda och aldrig borde hänt. Jag tänker ibland på efterföljderna av de brandmän som var med och idag har cancer och andra svåra sjukdomar. De rädda liv för sätta sitt egna i livsfara. Det är vackert i sig. Men så finns det även om dom som inte överlever cancer. De berör mig ibland. Som en dag som denna då www.ungcancer.se berättar om deras arbete att rädda unga personer med få medel att få rätt till vård. Jag blir berörd och menar på att cancer är hemskt oavsett ålder men det är mer sorgligt då unga drabbas. Så därför väljer jag sprida denna film, den känns viktig. Den känns vacker, hoppfull och ljus även om besked om cancer alltid är svår.  Och sov gott Kristian  hört att din blogg inte är aktiv längre för du aldrig övervann din cancer.  Jag kände dig aldrig men lyssna mycket på ditt band Sugerplum Fairy en gång i tiden. Så det känns som ja känt dig via de där trumslagen i alla låtarna. Jag är ju hon som alltid faller för trummisar. De har sådan taktkänsla och det är det som är så  fint i sig. Dina ord i din blogg berör och drömmarna du aldrig hann med kommer för mig vara en medveten tanke framöver. Framförallt i din trumvirvlar.
En dröm, en fantasi, kan alltid gå över till en annan ifall inte tid finns kvar.
 
En tung dag med ljus. För att idag skiner solen mycket och får mig att se hoppfullt
på allt som ibland känns mindre hoppfyllt.
 
Denna dag är även tre år sedan mitt marsvin kom hem. 
 
 
Älskade lilla Alvin! Hela tre år sedan du kom hem som en fem månaders liten plutt.
Vad du har vuxit sedan dess och förgyllt mina dagar till bredden. Ja, jag stör mig på dig också
men så finns det också ett tomrum som du alltid fyller då jag inte ser något eller någon
annan kunna fylla det på samma sätt. Ovillkorlig kärlek är ledordet för det jag känner för dig.
 
 
Och så glömmer jag aldrig 11 September 2003. Jag går in i klassrummet, det är tryckt stämmning. Lärare och till och med rektor står längst fram vid tavlan. Jag och mina klasskamrater läser en floristutbildning och sett framemot bröllopsbinderierna. Men det blir aldrig av. Vi ska istället binda röda rosor och gå till NK huset denna förmiddag 11 september 2003. För Anna Lindh klara inte operationen har de precis sagt på radion. Overkligt. Att jag ska uppleva en mördad politiker under min korta tid på denna jord. Jag gilla Anna och såg det som en förhoppning på att politken kunde vända det året och tiden framöver. Jag tyckte om hennes största driv kring internationella sammarbeten, solidaritetsfrågor och miljöfrågor. Hon kändes som en varm person med en givande roll. Och helt plötsligt fanns hon inte mer. Det tog lång att ta in hennes bortgång, jag besöker graven mer gånger under året än just denna dag. Och även detta arrgemang kan gå över och görs redan för de Anna aldrig hann.
 

Kommentera här: