Att bara se slipsen får mig att tänka på det gyllne året 2004 och hur jag då stalka Melody Club febrilt. De var 22 april Huset i Huddinge 2003 kl 19:30 jag höll i den där lilla lappen med den svarta loggan. Typsnitt: Gammal stil likt skrivmaskin. Jag minns det som igår. Har sedan dess sett de över 200 gånger, spenderat tusentals kronor, träffat dom personligen, av ren slump köpt Stoffe (som visa sig senare även tillhört Jon) s soffa :) Vilken klenod! Jag såg de senast live förra sommaren. Och detta år har ja längtat att se de live sedan de släppte låten Parlyzed i sommar. Jag har träffat varje bandmedlem privat på otal utekvällar och gråtit mig nästan fram hur deras musik fortfarande får mig att göra precis ALLT för bandet. Hur de alltid kommer finnas till min dödsbädd fick Jon i tårar senast och jag menar det fortfarande me själ och hjärta,

 

Och nu är det igång! Lite mer på riktigt. En höst med Melody Club. Alltså det kommer bli så fint. En vår med MC  har också gått och ett par sommarturnér också men hösten klär de som allra bäst.  Men det är bara för mig personligen som det gått nio år sedan bandet blev så stort i mina ögon. I verkligheten har de funnits i hela 10 år och skriver på sin hemsida:

- Let's Celebrate! Det har gått 10 år sedan vår debutskiva gavs ut 2002. Detta firar vi genom att ge ut en samling innehållande våra största hits tillsammans med dom nya låtarna "Paralyzed" och "Crossfire". 28 september släpps den digitalt och fysiskt. Den 22 september gör vi TV4 Nyhetsmorgon.

Tack alla Melody Club lovers för 10 fantastiska år - detta är bara början!

Tracklist:

1. Palace Station 2. Crossfire 3. Baby 4. Electric 5. Fever Fever6. Destiny Calling 7. The Only Ones 
8. Wildhearts 9. Covergirl 10. Boys In The Girls' Room 11. The Hunter 12. Paralyzed 13. I Don't Believe In Angels

                         Glow like cats in the dark - min hyllningstatuering för Melody Club

Jag har hittentills tillägnat bandet 2 tatueringar på min hud. Och på min tioårsdag kommer jag minsann tatuera in en tredje! Tills dess ägnar jag min september att fylla MC minnen till bredden. Jag kommer säkert som vanligt gråta, skrika, vara tacksam över livet, minnas galet mycket och känna mig sådär hel som jag annars aldrig känt över någon eller något. Melody Club är storebröderna jag aldrig fick, ser alltid upp till och nästan stolt över allt de gjort och skryter om det vare sig folk vill höra eller inte.

 

---