24 September

 09 flytta ja kortvarigt till Göteborg. De första två nätterna grät jag genom och log om dagarna på kontoret. Fasaden från Stockholm hade ramlat ihop och kvar lämnades jag i ett svalt pojkrum som inte var mitt. Men fick bo där gratis, med en mamma i familjen som tvätta ens tvätt, laga ens mat och hade koll på alla mina allergier så grann katten inte fick springa in. Jag sa till henne att jag är tjugotvå nu och jag behöver inte passas upp. Men var gång jag skulle gå ned med min tvätthög till maskinen så var den redan tvättad och vikt. Varje plagg hade sin hög. Allt var så ordnat i lådorna, på ytorna men jag hade ett inre av kaos. Väl vecka två, omkring så, fann jag mig till rätta igen. Turist i Göteborg var kul men bo där var andra spelregler. Att vara där i något som kallas vardag och infinna sin roll gjorde mig formbar.

Chefen gav mig en skiva. Bad mig recensera den till på fredag. Jag log. Jag hade fått jobb på en tidning och skulle nu recensera! Först googla på bandet THE VIEW. En nallebjörn, Same Jeans och en sångare med burrigt hår. Övriga musiker såg likadana ut i sina tajta indie-pop-kläder och dess uttryck. Mer fick jag inte fram då det visade sig att jag skulle recensera The Views andra album de någonsin gjort. Jag lyssna genom. Blev härligt glad, börja dansa och min hemväg var inte mer sig lik. Bandet var som britt pop fast bättre. Det här var rock pop från Skottland! och med The View s många skorrande bokstäver och härliga skratt.

Denna måndags kväll hade jag turen att få se de live. Med knappt något som helst avstånd mellan mig och bandet. Det var som färdas tillbaka till den rädda och osäkra tiden i Gbg för tre år sedan. Fast växa sig större bra mycket snabbare. Pulsen hade stigit sig till max efter två timmars väntan. Publiken skrek, var klädda i klänning och med hästsvans, rosett i håret och det kändes lite sent 60 tal då man även såg klackskorna med spännband över foten.  Publiken bestod  mest av flickor som blev stökigare desto mer spelningen kom igång. Jag förvånades över The Views samspel. Deras enorma spelglädje och hur det lyckas charma en hel bunt olika människor. Mellansnacket på bred skotska gjorde inte saken bättre. Men de fick respons  från tre killar bredvid mig. De tala lika hjärligt och fick bandmedlemmarna att skratta. ”A biggest fan!” sa en av The Views musiker.

 

 

Bandet har två ledsångare och sedan tre övriga musiker som spelar på en mängd olika instrument. Nostalgin till låtarna höjde hela konserten. Och låten 5 Rebeccas! Var så otrolig skarp i min själ. Det var då jag kicka igång på riktigt. Jag tycker bandet inte har levererat tillräckligt bra sedan albumet Which Bitch som är deras andra album. Deras första skiva Hats off  to the Buskers känns bara ett prov på att bli signade och därefter lärde de sig leverera och förstå vilka The View är. Många håller inte med mig. Många tycker de flippa med skivan Which Bitch och blev för stökiga. Men icke då! Det visa de tydligt på den lilla scenen vid Debaser Slussen.The View har vuxit, tagit sig in på P3 musiklistor och blivit ett namn. Jag blev så glad att nu 2012 får höra megahiten How long, från deras skivaktuella album Cheeky for a Reason, live och känna att de är äntligen tillbaka! Med att vara stökiga med att blanda ackord av stillsamhet, fullträffa känslor av gitarrslingor och ett scenframträdande av koncentration och glädja de som lyssnar. Ett läckert samspel.

Denna kvällen bjöd de på 21 låtar sammanlagt och undra varför de inte kommit till Sverige tidigare då de blivit så väl bemötta. Att de snart borde vara tillbaka och så skratten. Det blev många av de skratten den kvällen. Sångaren var kortare än vad jag trodde. Klädd i Jeans, ingen märkvärdig tröja upptill och gympaskor. Han fick ofta stå på tå för nå upp och sjunga, Han dansa, spela och sjöng samtidigt och log konstant.

2011 kom de med albumet Bread and Circuses .Ett album jag inte lyssnat så intensivt på. Jag vet inte hur de kommit sig för nu när ja fick höra låtarna live från det albumet så fängslade det mig något helt otroligt. Låten Happy ” I wasn't born to make you happy I wasn't born to make you sad…” lyfte hela rummet i allsång och sångaren kom nästan av sig då han skulle fortsätta sjunga. När sedan låten How long bröt ut så brast allt. Publiken skreksjöng och Pete, sångaren, beklaga sig över sin förkylning och att inte kunna ta i bättre.De flesta  höjde sina vinglas och Pete pekade på sig själv och flickorna om vartannat. How long has it been since you've fell in love with a boy like me? How long has it been since you've fell in love with a boy like me? When you drop 6 bottles of your best perfume, I'll turn them into 12 Standing on the shoulders that are slating you I slay them all myself Your last order of your cheap old wine has never helped your case,  I'll come running with a crate of champagne to brighten up your face So don't call me crazy, cause it's all for you lady! Den andra ledsångaren tog vid och jag fascineras  över deras snabba texter och kvicka övergångar rent musikaliskt. Det här är en kväll jag kommer sent glömma. Att få vara med om det här känns fortfarande overkligt. Att se The View live är bland det bästa, utländska band jag sett och så värt det.

Chorus:

How long has it been since you've fell in love with a boy like me?

How long has it been since you've fell in love with a boy like me?