Den där Håkan jag mötte första gången på Mega Store i PUB Huset i Stockholm. Var inte hälften så stor som han blivit idag. Då var det också en regnig dag fast 2003 och det var höst. Det var fötter som knappt bar mig. En svag liten röst som såg en storhet efter åtta timmars längtan. Då brydde jag mig bara om hur håret låg fel. Idag är allt annorlunda. Det blev en sex timmars väntan. Jag hade med mig både regnkläder, mat och sysselsättning. Valde lyssna på alla fans omkring de var tio och fler år yngre än mig. Deras förväntningar var lika som alla andra år man suttit i en kö och väntat på Håkan. Men hur  blev det då han väl kom? En tanig liten kille, med solglasögon och nedsjunken keps för ögonen. Som såg till höger och såg till vänster och blev styrd av fyra vakter. Han satte sig ned på en grön liten stol. Det var dagens Håkan.

 

Varje fans fick gå in en och en. Väskan togs av en vakt i dörren. Bara signera skivan, inte ta foton varken på Håkan eller med Håkan. Han såg så snopen ut och bad om ursäkt att min bok inte hunnits läsa, glad att se mig och kul att jag kom. Sedan stod jag på gatan igen. Den värsta hetsen någonsin. Tyckte att 2010 var rätt snabbt, men då fick jag iaf två minuter och hela dialoger! Aaa och 2004 på Nalen, efter spelningen på över två timmar, fick jag dansa vals med han och berätta vad hela albumet Det är så jag säger det betyder. Han var imponerad över att jag kunde låttexterna och tackade för rosorna med en puss på handen. Jag var då sjutton år och helt förtrollad. 2005 uppträdde han i Globen den 1 April, min födelsedag och Uppsnärjd i det  blå! var bara förnamnet. Jag är så glad för alla fina minnen. Alla signeringar, spelningar för att inte tala om alla gånger jag sett han live på Liseberg och Slottskogsvallen i Göteborg. Hur  hela tiden tar sig tid och lyssnar på fansens röster. Det är som hela Göteborg stannar upp då han är där och klimatet är helt annorlunda.

 

 

Nu till dagens uppdateringar och hur min resa varit idag via Instagram och Facebook.

 

 

 

Idag vart jag mest besviken. Inte på Håkan, inte på skivbutiken utan mer att klimatet blivit som det blivit. Och stackars de där små fjortonåringarna jag hade innan tjuvlyssnat på. De var där för möta honom för första gången i deras liv och OJ vad kul det skulle bli. Undra om deras bild har ändrats nu? Skivsigneringar är bättre i samband med festivaler och konserter. Så  borde de förbli då artisten är såhär stor. Detta byggde upp förhoppningar som gick i spillror.