Melody Club live på Katalin

 
 
Som stort MC fan sedan tidigare. De borde inte undgått någon vid det här laget. Så från och med nu, snart min tio års dag som fan till detta fantastiska band, så tar jag för givet att alla som läser vet. Vet om varför jag lyssnar på MC, varför jag förkortar de bara till MC, mina relation till vissa av bandmedlemmarna/musiken/låttexterna/turnérna och allt som de  sagt och vidrört genom åren. Då var vi klara med det och nu till att jag såg de ikväll på klubben Katalin i Uppsala.
 
 
Jag hade sett framemot det länge. De skulle spelat i December förra året men medlemmar blev sjuka och flytta fram konserten. Jag är iallafall glad att man får en chans att se de. De väljar alltid att prestera och gottgöra, det är kärlek det! Jag hade också se framemot att få se och träffa de eftersom de får mig att skratta hejdlöst, de får mig att känna mig hemma även om jag så inte är i min hemstad och det nya albumet förmedlar! Oj vad de förmedlar. Även ikväll märktes det och att MC är ett verkligen ett band som kan leverera musik. Känslan av adrenalin och se hur Stoffe (sångaren) tecknar låtrad för låtrad med handen i luften. Hur Nicko (basisten) hänger på och sjunger. Dansar och posar samtidigt som att samarbeta med Erik (gitarristen) eller hänga med i Stoffes alla sväningar. Hur han befinner sig på den smala scenen i ett och samma svep. Hur han enkelt hoppar upp på Jon´s flygel och hoppar rätt ut i luften. MC är som att ingenting är omöjligt. Det är kärlek. Det är framtidsdrömmar och att allt är möjligt. Ja, så där stod jag, längst fram som oftast och såg allt de jag redan sett i tio års tid men inte kunnat få nog av. Såg även nya drag nu när jag saknat de sedan i höstas och det är alltid kul att att kunna se det hela objektivt! Ibland blir MC en vana och ibland blir de allt mer unikt att få vara med om spelningar med dom.
 
 
Så hur gick det sedan? Efter förvåningen av att publiken var liten då klockslaget för spelningen hade börjat. Att jag, Erika och Anna stod och vänta likt många andra år längst fram. Till att se hur resten av publiken vakna till av intro låten Baby och flockades mot scen för sedan tok dansa till de gamla hitsen. Medans jag och vännerna tokdansa till de där låtarna som bara kommer spelas ibland live och är helt fantastiska att höra. Denna Katalin spelning börja med att Stoffe kom upp på scen via skynket, eftersom han gått fel och fortsatte med att Rille gav mig specifikt en trumpinne till att jag själv hoppa upp på scen. Då bandet tillfälligt lämnat scen för klappas upp igen. Ja, det var en galen kväll! Jon och Rille lämna lokalen rätt snabbt så jag och Erika hamna backstage med Stoffe, Nicko och Erik. Det var kul! Se hur Stoffe gestikulera hur låtar skapats genom åren. Vad oddsen är små allt jag och Melody Club sammanhang hamnat i. Hur cirklar slöts en efter en och hur kul man haft det. Hur jag mellanåt kunnat återberätta saker de glömt eller minns litegrann till att börja minnas allt. Fina människor de där! Sedan backstage blev det lite dötid och jag Erika kände att man kanske skulle börja avika. Jag kände mig lite trött till att killen som äger Katalin säger att vi får gå ut i lokalen. Allihopa för de behövde stänga men hade öppet en timme till vid baren.
 
 
Jag tog med mig den handduk jag fått från Stoffe, Trumpinne från Rille, Plektrum från Nicko & Erik, Affisch från Katalin och singnerad av grabbarna. Samt playlisten och en liten folder att Melody Club spelar just där och då. Väl ute i baren vart de lite mer fart på festen. Jag undra hur Stoffe kunde få mig att stanna och han svara att det var en jävligt svår fråga. Efter lite fram och tillbaka fråga jag han om han kunde sitta brevid mig under kvällen så kunde jag tänka mig stanna. Så vart det och OJ vad vi tala på! Hur han och Erika upptäckte att mintuggummi med Chili/Lime cider smaka sportigt. Hur hans soffa hamna hos mig och hur Johan Ajvides bok inspirerat honom till låten Human Harbour och dess album med samma namn. Roligt var det också att se Stoffe säga till mig Lea, jag måste bara få fråga dig en sak. Eftersom de är så ofta jag undrar över saker, både då jag intervjuat de till att som privatperson hängt med de. Nu vart de ombytta roller. Så jag undra och han fråga Vilket album är bäst av de vi gjort och varför? Jag svara först att Scream gilla jag inte alls då den kom ut (2006) och Stoffe verkligen höjde på ögonbrynen! Jasså! Hur kommer de sig? och så berätta jag till att säga att Face the Music 2004 är bäst och likaså låten The Hunter från albumen Human Harbour (2010). Där jag till och med erkände att jag glömt albumtiteln så han fick berätta det för mig. Efter hört min story, redan vetat om en del av den, såg han så glad ut och säkert insåg han än en gång vad Melody Club är för mig och varför jag ägnat tre tatueringar till de redan. Låtraden som snart sätts på min arm tycker han var ett klockrent val. Ska de vara någon så ska de vara Elecric fast kanske sätta den på ett mansbröst och  bara slita av sig skjortan då låtens intro börjas spelas, de hade varit snyggt!!! Sa han även. Jag skratta bara...
 
 
Aaa, sedan fick jag också tyvärr veta att de spelar inte minst på ett halvår framöver, att mycket material är redan inspelat men de vill känna hur de känns att fira tio år som artister. Att se  hur de gå för de två singlarna som kom ut 2012 och så var det då spelningen framöver Stoffe inte ville nämna. Men att den kommer vara gratis! Den kommer vara i år! Men säger icke när. Väl en timme senare och jag är i konversation med Nicko och han avslöjar allt. Jag går därefter till Stoffe och frågar om de var de han mena som hemligt? han ser ut som en fågelholk hur jag lyckats få reda på det! Hihi jag har ju då mina metoder. Nicko sa vart de är , vad de handlar om, vilket datum och jag fyllde i med de nyckelorden Stoffe gett mig, å VIPS! Där fanns svaret. Inga konstigheter.
 
 
Nu har jag landat på Erikas soffa med en mängd olika nya perspektiv på bandet. Insikter om livet och vart jag är på väg. Att jag alltid kommer se mig som ett MC fan. Kan verkligen inte tänka mig annat. Jag har redan börjat så kan jag bara fortsätta. GodNatt Uppsala och väl mött Stockholm igen på måndag. Då jag ska prestera på scen efter haft en vecka med två fantiska band som gör att jag sitter här idag. Det är en obeskrivlig styrka som jag önskar att många av er får uppleva någongång i livet. Vare sig det handlar om musik, idoler, förebilder, människor så kanske de handlar om relationer, intressen och så vidare.
 


Kommentera här: