Det har varit hektiska dagar efter min göteborgsvistelse. Det var som en blixt från klar himmel och allting vändes upp och ned. Det var nästan samma som många andra vårar i sig. Flertalet insikter som jag inte vet om jag ska förverkliga eller inte. Laga en masssa mat, baka ihop en mängder av kakor och känna hur insprationen flödar. Vara på scen varenda måndag. Se nya människor, träffa gamla bekanta och frågasätta vänskapen.

 

Trädet utanför köksfönstret är förmodligen en hägg. För nu har grenarna fått gröna blad. Och i veckan stora vita blomklasar. Det blir så vackert mot gatulyktan och den svarta natthimeln som ligger som ett täcke. Över de som försöker sova. Men hos mig och grannen tvärs över gården. Där är det inte släkt. Och vi är inte släkt. Jag vet inget om den personen mer än att vi har lampan tänd oftast den tid på dygnet då andra sover.

 

 

 

Marsvinen tycker frenetiskt på sitt hö. Får golvtid, blir kallade bortskämda och jag ser det mer som ge de ett värdigt liv. På fredag blir det The Sounds live på Grönan. Så var jag där igen. Känns lite som förra sommaren var bara en månad bort. Fast det då egentligen var snö på gatorna och folk undra när våren skulle komma igång på riktigt. Enligt media den senaste våren på många år. Enligt metrologerna "Inget konstigt" och jag gick på söder. Likt många andra kvällar förr. Likt många andra gånger förr. Sådär inombords lycklig och tänkte att det spelar ingen roll. Att älta växer man inte av. Att kasta sig in i det man själv inte tror på. Det är också i det modet jag denna vår ska födas i.

 

Så ser jag en gullviva. Det knallgula mot det gröna. Drömmer en dröm om ett inredningsmagasin och prylar jag får måste-ha-begär av. Vaknar av att dessa prylar finns inte i verkligheten. Jag sätter mig på min soliga balkong. Efter ha spacklat, slipat och hostat in damm i lungorna, så väggen så småningom kan tapetseras- Jag ser hur barnen leker i parken. Och tänker. Våren är den samma. NYCKFULL. Men den är också på en ny plats, i en ny lägenhet i ett helt nytt perspektiv.

 

 

Och när jag lämnat dig mentalt och berättat det för dig för två veckor sedan. Då kommer du tillbaka. I din värld har du inte vetat om. Det där om att jag är färdig med dig nu. Och du börjar sakta krypa tillbaka. Men den här gången väljer jag vara stark. Jag har ett revir nu och även om det studsar till inombords. Även om jag vet att inre ärr syns inte lika tydligt som de yttre. Så är det inte värt det. För de inre ärren tar trippelt så lång tid att bearbeta jämnfört med yttre. Och mitt kvällste är nu färdigbryggt och jag kan luta mig tillbaka. Jag är sådan här. Ta mig för den jag är eller du kan lämna mig i fred.