En slutsåld konsert...En hel vecka innan konserten ens ägde rum. Jag hade i längtat i veckor och månader att äntligen få se de live. Det var sån magi i luften. Som de ofta är när de kommer till KITE. De klev upp på scen vid elva och jag hade köat med en vän sedan sju. Och som oftast är de som att en timme känns ibland som en dag till vara bara korta minuter under en livekonsert med KITE. Vi ropa upp de ytterligare en gång och de öste på likt all energi var kvar. Jag nästan grät i takt till musiken, det är svårt att gråta med lösögonfransar må jag lova och kroppen alstra ut i takt med Nicko sjöng om allt de där som kändes där och då.

 

Strålkastarna dansade i takt med ljudbilden och bildspelet bakom oss. Publiken var medryckande och Nicko såg till att stå långt framför för hälsa på så många de bara gick. Gesterna visade de han sjöng. Om vad som känns i människans alla sinnen och hur de kan te sig olika livskeenden. Utöver Jonny Boy var de mer de stillsamma låtarna till baladen Count The Days som spelades igår. Såhär såg det ut  då I cant Stand spelades upp =) och med de är jag i helhet nöjd, även om de var för mig personligen inte den bästa KITE konserten jag varit på, så var det absolut den finaste stämningen jag upplevt i lokalen.